Synopsis
Detektiv Axel Foley (Eddie Murphy) är tillbaka på takten i Beverly Hills. Efter att hans dotters liv är hotat slår hon (Taylour Paige) och Foley ihop med en ny partner (Joseph Gordon-Levitt) och gamla kompisar Billy Rosewood (Judge Reinhold) och John Taggart (John Ashton) för att höja värmen och avslöja en konspiration.
"Varmt välkomnande tillbaka för Axel Foley och hans vänner"
Att göra legacy uppföljare är alltid en svår sak att göra, för det är sällan de lyckas. Oftast hamnar man i facket att bara återskapa scener från originalet och ger en blinkning åt tittaren med "minns ni detta" hela tiden. Vissa gör det bättre än andra, där sådant blir en del av handlingen eller snarare så görs det inte alls och är uppfriskande. De två bästa exemplen på senare år är "Creed" och "Top Gun: Maverick".
"Beverly Hills Cop: Axel F" är inte på samma nivå som de filmerna i form av kvalité. Men det är en underhållande film som känns som en naturlig fortsättning och där Axel Foley befinner sig 30 år efter det vi såg honom senast.
Både denna och "Top Gun: Maverick" är producerad av Jerry Bruckheimer och det känns som att de vet hur man ska göra den här typen av uppföljare utan att behöva göra så stora nostalgiska drag (såklart är där återkopplingar till kända scener).
Jag tror en av anledningarna till varför jag gillade filmen, var att det kändes som en handling som hade kunnat inträffa om den kom några år efter trean. Självklart hade dottern varit yngre, eller varit hans fru istället. Men allt annat känns som det hade spelats på samma och det är de jag gillar. Filmen tvingar inte fram en massa "vi ska återskapa denna scenen för nostalgiska skäl, och denna, och denna".
De få scener som gör det känns naturligt eller rättare inte i vägen. Enda är den allra allra sista scenen, men där och då kände jag att filmen kunde göra det för man hade ändå saknat den dynamiken och något jag hade velat ha mer av under filmens gång.
Det mest negativa jag kan ge filmen är att Billy Rosewood är kidnappad och är frånvarande majoriteten av filmen. Vilket gör att vi inte riktigt får dynamiken och scenerna med honom, Axel och Taggart under filmens gång. Något som för mig är det bästa med första filmen. Eddie Murphy är en helt klar stjärnan och kan göra filmerna på egen hand.
Men för mig är det den där dynamiken mellan de tre som är guldet i filmserien och tyvärr något vi bara fått stora delar av i de två första filmerna.
Även karaktären Taggart kände jag var lite ur karaktär i en del av filmens gång, något jag inte gillade. Det han sa och gjorde kändes inte något Taggart hade gjort även i denna ålder och efter alla dessa år. Man räddar upp det mot tredje akten men det skulle inte varit där från första början, mer än att han måste agera som han gör för att filmens handling ska vidare.
Men Eddie Murphy har inte förlorat sin charm att spela Axel och det är där filmen skiner. Han levererar på humorns sida och det märks under actionscenerna han är uppe i åldern, men det gör inte så mycket.
Musiken är kvar som om det vore 80-talet med några uppgraderade moderna låtar emellanåt.
Actionscenerna imponerande även på mig. Lite CGI här och där men för det mesta var det praktiska saker som användes som helikopter eller bilar under jakt scenerna. Uppfriskande minst sagt och det är även här jag blir irriterad att detta släpps direkt på Netflix.
Denna filmen är lite i samma anda som en annan actionfilm som går på bio just nu, nämligen "Bad Boys: Ride or Die". Båda är den fjärde filmen i en actionfilmserie och båda två bygger på en äldre film som kom ut för 20+ år sedan. Båda har samma producent, båda handlar om poliser och korruption och båda riktar sig till samma målgrupp.
Det har gått jättebra för "Bad Boys" filmen på bio just nu så därför tror jag att denna filmen hade gått ungefär lika bra för. För när jag ser actionscenerna och komedin i denna filmen önskar jag att jag satt i en biosalong och såg detta.
Jag är positivt överraskad över att detta blev så bra som det blev. Väldigt underhållande och ett varmt välkomnande tillbaka till Axel och hans vänner.
