Synopsis
Atlas Shepherd (Jennifer Lopez), en briljant men misantropisk dataanalytiker med en djup misstro mot artificiell intelligens, går med på ett uppdrag för att fånga en överlös robot som hon delar ett mystiskt förflutet med. Men när planerna går fel är hennes enda hopp om att rädda mänsklighetens framtid från AI att lita på den.
"Känns som AI skapat hela filmen"
Jag finner det högst humoristiskt och ironiskt att Netflix producerar en film som handlar om AI hot, där bovarna är AI robotar när alla deras filmer är paketerade som att det kommer från en AI algoritm. Allt från manus, till regi, till skådespel, till klippning, till effekter. Allting är så generisk och "enligt siffrorna" för att tilltala så bred publik som möjligt.
"Atlas" är inget undantag och vi har återigen en påkostad Netflix film som inte gör någonting medan man tittar på den.
Filmen är regisserad av Brad Peyton, som gjort "Cats & Dogs: The Revenge of Kitty Galore", "Journey 2: The Mysterious Island", "San Andreas" och "Rampage". Med andra ord, “Dwayne Johnson regissören”. Men jag erkänner att "San Andreas" och "Rampage" ändå är måttligt underhållande som blockbusterfilmer som inte tar sig på så stort allvar.
Man kan placera "Atlas" in där. Men skillnaden är helt enkelt att de två andra har den charmiga Dwayne Johnson i huvudrollen och Jennifer Lopez är ingen Dwayne Johnson i mina ögon.
Här blir vi istället omringad av skrattretande dåliga dialoger, en struktur som är hämtad från vilken generisk sci-fi actionrulle du kan tänka dig med alla sidokaraktärer och dess stereotyper.
En resa där huvudpersonen lär sig att acceptera viss form av AI med sin kompanjon "Smith", som ärligt talat är nog den mest tredimensionella karaktären i hela filmen.
Dataeffekter som inte känns färdiga, men det gör ju ingenting för filmen ska ju bara släppas på Netflix så ingen kommer vara lika kritisk eller bry sig.
Skådespelarna har noll charm eller karisma för att bära en sådan här film. För att jag ska kunna ha kul med en sci-fi actionrulle så måste också skådespelarna ha någon form av charm eller karisma. Som jag skrev så har inte Jennifer Lopez detta och hon spelar likadant här som hon gör i "The Mother" eller i andra filmer. Något som Dwayne Johnson också gör eller Ryan Reynolds. Skillnaden är bara precis det jag sagt, charmen. Du kommer långt med den och som tittare är man mer villig att acceptera en medioker skådespelare om de tillför detta.
Simu Liu är så tråkig som skurken och hans plan är bara "ond robot är smartare än vi och vill ta över världen för människan är dum". Där är inget djup i karaktären och Simu Liu är heller inte en skådespelare som kan överspela eller ge de dåliga replikerna liv genom att göra något galet med det.
Sterling K. Brown och Mark Strong fyller ut sidokaraktärerna med liten speltid framför kameran och är ganska bortslösade i filmen.
Den bästa i filmen är Gregory James Cohan som rösten till "Smith", roboten som Jennifer Lopez styr. Han har lite små roliga dialoger ibland och är ärligt talat den karaktär som är mest intressant i allting.
Hade man haft en bättre skådespelare i huvudrollen som kunde andas charm och mer liv i rollen, så hade jag kanske haft roligare med den.
Men detta är ännu en Netflix film jag kommer ha glömt bort vid årets slut. Det är bara smärtsamt generiskt och ointressant alla dessa påkostade filmer de gör.
Ännu en dag, ännu en dålig Netflix film...
