Synopsis
Året är 1986. Fredrik och Nina är synthare och bor i en liten skånsk by. Fredrik brinner för sin musik och Nina har fotodrömmar. Fredriks synthband ska göra sin första spelning samtidigt som hans föräldrar är på väg att förstöra allt för honom. Under den viktigaste helgen i Fredriks liv ställs allt på sin spets.
"Något tafatt och inte så mycket fokus på musiken"
Vad jag förstod det som när regissören Patrik Blomberg Book pratade innan filmen började och att det var Kickstarter namn i eftertexterna, så uppfattar jag detta som ett passionsprojekt från hans sida. Ett projekt han själv kan ha gått till SFI, men inte fått full support och därav varit tvungen att starta denna Kickstarter kampanj för att få ihop finansiering till att göra filmen.
Så oavsett kvalité tar jag hatten av redan där och applåderar honom. Han hade ett mål, han hade en vision och han fullföljde detta och det är mer än vad man kan säga om många.
Med det sagt fann jag detta drama bara vara okej och ganska bortglömt. Det känns lite som en fattigmans version av "Vi Är Bäst!" från 2013 som Lukas Moodysson gjorde. Men inte lika mycket punsch i musiken, eller de dramatiska bitarna.
Filmen är liten i skalan, det märks och jag tycker man försöker göra det bästa av vad man har att jobba med. Man får ändå en bra uppfattning om den lilla skånska by vi befinner oss i. Samt att 80-talet är inte så glamoröst speglat här, vilket jag kan uppskatta. För oavsett hur mycket vi än gillar att romantisera 80-talet (jag själv inkluderad), så var det också ganska deppigt sett till Sverige.
Där är en viss igenkänning i vissa karaktärer också. Somliga i deras historier som de berättar, andra i deras beteende. Detta är personer som jag själv stött på under min uppväxt i Skåne så det känns som att Patrik Blomberg Book har använt verkligheten som bakgrund när han skrivit dessa personer och dialoger.
Men det räcker inte, för filmen har inget riktigt fokus kan jag tycka. Handlingslösa driftar karaktärerna igenom filmen och man sitter bara och väntar på när något faktiskt ska inträffa. Där är händelser här och där, men de leder inte till någonting. Även scener känns poänglösa ibland då de inte tillför något alls i efterhand.
Detta resulterar i att jag inte känner något särskilt för karaktärerna. Där är en dramatisk scen mot slutet, men jag kände ingenting. Dels för man inte skapat någon dynamik mellan de två karaktärerna de berör. Men också att jag inte lärt känna den ena karaktären under filmens gång.
Sedan måste jag som den nörd jag är poängtera ett fel i filmen. Den utspelar sig 1986 och i en scen bläddrar en av huvudpersonerna i en tidning. I den tidningen syns en bild på Sylvester Stallone från filmen "Demolition Man" som kom 1993.
Förlåt...
Så jag kan inte riktigt rekommendera detta. Filmen hade behövt skapa bättre känsla och bygga på sina karaktärer. Använda musiken mer och bättre i sitt berättande. Nu blev det en ganska tafatt film som inte kändes som att den hade någon poäng. Jag förstår den betyder mycket för regissören och jag är glad han fick göra den till slut, men för mig som tittare sa den inte särskilt mycket.
