The Color Purple

"The Color Purple" är precis som den nya "Mean Girls" filmen, inte direkt en remake på 80-tals filmen utan en adaption på musikalen som gjordes. Även ifall Steven Spielberg-filmen från 80-talet är mer gripande, så är detta fortfarande välgjort, berörande och levererar även på den musikaliska fronten.

Jag var rädd med tanke på filmens ganska så dramatiska handling och någorlunda tung film överlag (baserat på 80-tals filmen) hur det skulle funka i musikalisk tappning. Men till min förvåning så lyckas man balansera det där rätt så bra. Man använder låtarna till att uttrycka känslorna karaktärerna går igenom och det innebär att även vissa låtar har ett mer sorgligt och långsammare tempo till sig.
Vilket inte är en sådan stor chock om man sett en del musikaler.

Numren i sig var bra filmade och jag gillade koreografin. Jag saknade dock lite mer folk för att göra numren lite större eller mer bombastiska på vissa ställen. Men alla skådespelarna levererar och framförallt Fantasia Barrino som Celie som också spelade rollen i teateruppsättningen (här gör hon sin långfilmsdebut).

Om det är någon form av kritik att ge filmen, så är det nog att när det kommer till omtitts värde så håller nog 80-talsversionen högre nivå. Jag tror det är för att den har en mer tidlös känsla till sig (även ifall den heller inte är ett perfekt mästerverk), så har den enda Spielberg bakom kameran och ett mer fokus på storyn.
Eftersom man ska ha utrymme för musiknumren i denna så blir det inte lika dramatiskt mellan karaktärerna och vissa hopp i tid kan därav kännas lite snabba.

Men det är fortfarande sevärt för majoriteten av musiknumren är bra och minnesvärda, alla skådespelarna involverade gör bra insatser och av de musikaler som kommit ut det senaste året är detta helt klart en av de bättre. Men varför ska man envisas med att dölja det är en musikal i trailern.