Synopsis
Nya studenten Cady Heron (Angourie Rice) välkomnas till toppen av den sociala näringskedjan av elitgruppen med populäratjejer som kallas "The Plastics". De styrs av den manipulerande ”drottningen” Regina George (Reneé Rapp) och hennes ”undersåtar” Gretchen (Bebe Wood) och Karen (Avantika). Men när Cady gör det stora misstaget att falla för Reginas ex-pojkvän Aaron Samuels (Christopher Briney), hamnar hon själv i skottlinjen. När Cady bestämmer sig för att besegra gruppens ledare med hjälp av sina utstötta vänner Janis (Auli'i Cravalho) och Damian (Jaquel Spivey), måste hon lära sig att vara trogen mot sig själv samtidigt som hon navigerar i den farligaste djungeln av alla: gymnasiet.
"Inte i närheten av originalet, men en värdig uppdatering"
"Mean Girls" är inte en remake på filmen från 2004, utan en adaption på musikalen som gjordes. Något marknadsföringen var väldigt lömsk med att dölja, för de vet att musikaler inte säljer lika bra. Vilket gjorde det ännu roligare när mer än halva publiken skrek nej så fort de började sjunga och det återkom hela tiden.
För övrigt visste jag inte att "Mean Girls" hade så stora och passionerade fans. Det var fullsmockat i salongen och alla jublade, skrattade och applåderade när något stort eller känt ansikte dök upp. Jag kände mig väldigt malplacerad, men samtidigt gjorde det både filmen och upplevelsen bättre. Otroligt kul att upptäcka sådana saker och att filmen gick hem hos dem ser jag bara som en positiv sak.
En av de roligaste sakerna var att ingen verkade tycka att skådespelaren som spelar Aaron var snygg, så första gången man såg honom var det flera som skrek "NEJ".
Första gången jag såg 2004 filmen gillade jag inte den. Men med åren har jag uppskattat den mer och mer och håller med majoriteten idag att det är en av de bättre high-school-filmerna som gjorts. Det är också en otroligt rolig film, något jag inte tyckte denna lyckades lika bra med.
De gånger jag skrattade var det upprepade skämt som redan var med i första filmen. Där var en eller två nya skämt som gjorde att jag skrattade, en av dem från Tina Fey. Men annars kändes det som fokuset låg mer på musiken och berättelsen (även ifall det är exakt samma story).
Låtarna satte inget större intryck på mig. Vilket jag alltid vill ha från en musikal. Där var två låtar som var något svängiga och där jag minns refrängen, men det är inget jag lär komma ihåg om en månads tid.
Filmen skulle från början släppas på streaming innan man valde en biorelease och ibland kan man känna av det i musiknumren. Det är inte lika stort, påkostat eller koreograferat som många andra musikaler som släppts på bio, där man även leker en del med det visuella. Det känns ganska platt många gånger.
Det mest imponerande är början och slutet där man väljer en lång tagning att gå från en mobil inspelning till en vid vinkel från ett garage till Afrikas savann i en enda tagning. Där kändes det väldigt cinematiskt.
När det kommer till skådespelarna så kommer ingen leva upp till originalet. Men de gör så gott de kan och jag har inga större anmärkningar på någon i filmen, det är bara så att första filmen är så pass ikonisk att det är svårt att se någon annan spela dessa rollerna än de som är med i första. Vissa saker får heller inte lika mycket tid som i första, vilket är ironiskt då denna är längre. Men det är som sagt musiknumren som fyller ut speltiden. Så karaktärerna får inte lika mycket djup i denna kan jag tycka.
Med allt det sagt, så gillade jag ändå denna. Kanske är det inget jag lär se om jättemycket då som sagt, första filmen är oslagbar på den fronten. Men med tanke på hur horribelt fel detta hade kunnat bli, så tycker jag att man ändå får fram budskapet som är filmens kärna i båda filmerna. Det var också rätt så oslagbart att sitta i publiken med alla dessa fans, det gjorde det hela så mycket bättre och roligare.
