Synopsis
"Brödsmulor av bra stunder och scener"
"Perfect Days" är regisserad av Wim Wenders. En regissör som är något av en festivalfavorit och kritikerfavorit. Jag har ännu inte sett "Paris, Texas" eller "Wings of Desire" så jag är inte jätte bekant med hans arbete om jag ska vara ärlig. Men känner till honom sedan innan.
Detta är en "bit av verkligheten" film. Där får vi följa en man som jobbar som toalettstädare i Tokyo samtidigt som vi får se hans vardag. På det sättet påminner filmen en hel del om "Paterson" som kom 2016 med Adam Driver i huvudrollen.
Båda filmerna är filmer jag kan respektera, mer än vad jag kan tycka om.
Jag har alltid haft lite svårt för den här typen av film. Främst för att jag alltid vill ha något mer när jag ser en film. Där är brödsmulor av intressanta saker utspridda under filmens gång. Som att hans systerdotter kommer på besök, eller att han träffar en cancersjuk person som är en exman till en vän. Dessa stunder får filmen liv i sig och jag blir mer intresserad av vad som försiggår.
Men det är också scener som kommer väldigt sent in i filmen. Det är seriöst en hel timme där vi följer vår huvudpersonens vardagliga sysslor. Jag förstår poängen, jag förstår vad filmen är ute efter och att detta är meningen med allting.
Men till slut blir det nästan som en torr parodi på "Groundhog Day", där allting bara upprepar sig.
Som sagt, det finns stunder som gör att filmen får liv. Jag medger också att sista bilden med musiken som spelas är ett fint sätt att avsluta filmen på och hela dess budskap. Men det är alldeles för långt och för vardagligt för att jag ska finna nöje i det som en spelfilm.
