Synopsis
"Ken Loach sista film är en bekant historia, men fortfarande sevärt"
"The Old Oak" är tydligen den sista filmen av Ken Loach. Vilket är förståeligt med tanke på hans ålder. Det kan också ses som den avslutade delen i en icke-officiell trilogi med "I, Daniel Blake" och "Sorry We Missed You". Båda har samma känsla, samma grundhandling där vi följer utkanten av de brittiska invånarna där samhället gett upp och skådespelare som inte är så etablerade utan från hemtrakterna där de spelar in.
Denna filmen är lite mer "filmisk" av sig jämfört med de två andra. Vad jag menar med det, är att de tidigare filmerna har ändå haft en mer realistisk känsla där de snuddar på dokumentär känsla. Men här beter sig karaktärerna mer som filmkaraktärer och handlingen likaså. Även storyn följer de mer klassiska tre-akt strukturen med en klassisk "point of no return" -moment i filmen.
Det gör dock inte filmen dålig, men den känns förutsägbar. Men återigen som med Ken Loach filmer så är det skådespelarnas realism som säljer allting. Att detta inte är kända ansikten, gör att det känns mer autentiskt.
Där är en scen i filmen som kommer att stanna kvar hos mig länge och är en av de starkaste scenerna överlag jag sett i en 2023 film. Där berättar huvudpersonen en historia om 9 april och varför datumet är så viktigt för honom.
Jag vill inte gå in på detaljer, men det träffades ganska hårt.
Jag tycker fortfarande att detta är sevärt, även om vi är bekanta med Ken Loach filmer och berättelser vid det här laget. Så är det fortfarande en fin historia som berättas och som verkligen är sevärd.
