Synopsis
"Daisy Ridley gör nog sin bästa roll hittills"
"Sometimes I Think About Dying" är väldigt indie och verkligen inte för alla. Den har sina konstnärliga artsy scener som man förväntar sig med en sådan här film. Men i grund och botten lyckas den fånga hur det är att vara introvert väldigt bra samt hur det är att jobba på ett kontor.
Filmens styrka ligger i skådespelet från Daisy Ridley. Det är verkligen synd att hennes karriär aldrig tagit fart efter "Star Wars", för att säga vad man vill om hennes karaktär Rey i de filmerna och filmerna överlag. Men jag tycker innerligt att Daisy Ridley är en genuint bra skådespelare som ändå har variation. Detta är ett perfekt exempel på detta och vad jag ser framför mig är en introvert person som försöker sitt bästa att öppna upp sig för en annan person.
Det kan mycket väl vara hennes bästa insats jag sett henne i, men tyvärr är det ingen som kommer att se henne i denna.
Filmen är väldigt sakta. Det hjälper inte att fotot är ganska standard och färgerna är väldigt grått och brunt. Det är som att filmen själv är en del av själva ensamheten, vår huvudperson går igenom och känner likadant därefter. Så det är de jag menar att filmen inte är för alla.
Jag själv kunde bli lite utmattad efter ett tag och då är filmen bara 90 minuter lång.
Som en romantisk film vet jag inte hur bra den gör sitt jobb. Det känns som den biten inte är huvudfokuset och är egentligen den svagaste biten genom hela filmen. Men jag tycker både Daisy Ridley och Dave Merheje har bra kemi med varandra.
Återigen är det skådespelarna som verkligen gör filmen. Där är en rollfigur Carol, spelad av Marcia DeBonis. För mig är hon en av de bästa skådespelarna jag sett i år från en biroll. Inte en chans någon kommer märka henne under ceremoni tävlingarna (filmen är för indie att slå igenom även där). Men detta är också varför jag älskar att sätta mig ner och se dessa filmer via filmfestivalen, för annars hade jag inte märkt av detta skådespel. Hon är bara med i 5 minuter kanske, men lämnar stort intryck.
Om filmen någonsin dyker upp för dig att titta på, ha i åtanke att det är extremt indie och ganska långsamt. Men skådespelet gör de värt det, inte minst Daisy Ridley och Marcia DeBonis.
