Synopsis
Detta är en film jag velat se och recensera för skräckmånaden sedan jag startade den i 2019. Det är en sådan film där jag sett klipp på flera år, men aldrig tagit tag i att se den från början till slut. Jag skulle nog levt i fantasin med klippen istället, för detta var en besvikelse rent ut sagt.
Jag vet det må låta löjligt att säga så om en 80-tals B-film med den här premissen. Men som jag skrivit tidigare är detta en del av filmer jag växte upp med och har stor kärlek för den här typen.
Men filmen har ingenting att gå på, förutom när varelserna är framför kameran. Vilket är alldeles för sällan.
Majoriteten är bara olika karaktärer vi följer som misstänker att något skumt är på gång i kloakerna. Men dialogerna, karaktärerna och skådespelet hjälper inte ett dugg. Det är så tråkigt att följa och ändå tar det upp majoriteten av filmens speltid. Inte ens John Heard, Daniel Stern eller en cameo av John Goodman i en av hans tidigare filmroller kan rädda detta.
Filmen slutar också så abrupt att man glömmer bort vad konflikten med hela filmen var från första början. Det var enda gången jag faktiskt skrattade åt filmen.
Det är inte förrän de sista 10 minuterna som filmen blir underhållande på riktigt. Men då är det alldeles för sent. Innan dess har man hållit varelserna lite i skymundan och man ser lite ansikte, eller en hand för varje gång de dyker upp. Men precis som med alla klassiska 50-tals B-filmer så är de inte förrän i slutet man ser varelsen i sin helhet.
Inte för att det är något fel, men hade man haft högre tempo under hela filmens gång och sett mer av själva attackerna än att klippa bort. Så hade filmen gynnats av detta och haft en högre underhållningsfaktor.
Men istället fokuserar man på människorna, där en av dem är en skurk mitt i allting. Det blir inte så kul faktiskt. Håll er till de små klippen på nätet där varelserna syns till, för filmen ni har i huvudet är garanterat bättre än själva filmen.
