Synopsis
Det är 100 år sedan Charlie Chaplins "A Woman of Paris: A Drama of Fate" hade premiär. Premiären ägde rum i Los Angeles, Kalifornien den 26 september.
Den här filmen är anmärkningsvärd på flera olika sätt som jag tänkte beta igenom och varför den enligt mig fortfarande är ett mästerverk som bör prisas tillsammans med hans andra verk som blivit hyllade.
Filmen var från början tänkt som en skådespelare boost åt Chaplins vän Edna Purviance. Hon är den skådespelerska som medverkat i flest Chaplin filmer (inräknat kortfilmer då). De hade en vänskap som pågick livet ut, fram till hennes död 1958. Men utöver att medverka i Chaplins filmer syntes hon inte så ofta. Hon var huvudrollen i filmen "A Woman of the Sea" från 1926. Men alla kända kopior på den filmen försvann 1933. Chaplin producerade dock filmen ska tilläggas.
Det är också första och enda filmen fram till Chaplins sista film "A Countess from Hong Kong", där han inte spelar huvudrollen och dyker bara upp i en cameo som inte är igenkännbar under tjock mustasch, peruk och böjd rygg.
Allt detta resulterade i att filmen var en flopp när den kom ut. Det hjälpte heller inte att kritiker inte var positiva till filmen alls.
Efter att filmen floppade i 1923, gjorde Edna Purviance bara en film till vilket då var den försvunna "A Woman of the Sea", innan hon pensionerade sig från filmbranschen. Efteråt fortsatte Chaplin att betala henne som om hon vore anställd på hans bolag.
För Chaplin var floppen väldigt smärtsam och filmen förblev osläppt efter att den hade visats för publiken fram till 1976.
Först genom årens lopp, framförallt efter att Chaplin gått bort har filmen fått beröm.
Jag själv vill prisa filmen för hur modern den känns i dagens mått. Mycket av de vi ser från dramatiska romantiska filmer idag, har någon form av inspiration från denna film, omedvetet eller ej.
Där är så många kameravinklar som jag imponeras av som verkligen visar vilken talang Chaplin var bakom kameran och inte bara framför när han regisserade sig själv. Jag älskar också bland annat hur han skriver ut recept på vissa maträtter som serveras under en fest. Inget som behövs, men som adderar till hela filmens känsla.
Edna Purviance tycker att jag gör hennes bästa insats i hela hennes karriär. En modern kvinna som jag tror i dagens ögon är något många kan se upp till och uppskatta.
Även filmens slut är starkt och meningsfullt, paketerat i sann Chaplin anda.
Filmen känns lika relevant idag som den gjorde för 100 år sedan och ibland krävs det ett par år för att filmen verkligen ska få den berömmelse som den förtjänar.
Medan folk stod i kö för att se filmen, delades lappar ut som Chaplin själv hade skrivit. Där han går in på detalj hur stolt han är över filmen, varför han gjorde den, varför han inte skådespelar och hur lång tid filmen tagit för honom att göra.
Han avslutar brevet med följande ord:
"However, if I have failed in my effort to entertain you. I feel it will be my loss. Nevertheless I enjoyed making it and sincerely hope you will enjoy seeing it.
"Sincerely, Charlie Chaplin".
