Synopsis
"Hade behövt mer krut för att verkligen kännas som ett sista farväl"
"Insidious: The Red Door" är den femte och förmodligen sista "Insidious" filmen, i alla fall med Lambert-familjen. På sätt och vis är det ett bra avslutande för karaktärerna involverade, men det känns som filmen hade behövt mer krut för att verkligen kännas som ett grandios farväl.
Filmen är två filmer i en. Ena storyn följer vi Dalton (Ty Simpkins) när han börjat collage och hur via måleri, hans minnen om den röda dörren och barndomen kommer tillbaka. Andra storyn är Josh (Patrick Wilson) som försöker minnas sin far och få sitt minne tillbaka på rätt spår igen. Detta då både han och Dalton i andra filmen fick minnet rensat efter alla händelser.
Jag gillar idén att man tar upp följderna på detta och hur det påverkar familjen som helhet 9 år senare. Bland annat har Josh och Renai (Rose Byrne) skilt sig, vilket inte känns så långsökt. Hur Dalton mer eller mindre förlorat ett helt år av sin barndom och minns inte varför. Men utförandet som helhet känns inte riktigt där.
Detta är första gången Patrick Wilson sitter i registolen och jag erkänner att han inte gjorde dåligt ifrån sig. Han är uppenbart mer intresserad av de mer dramatiska än skräck elementen. Han har tagit lärdom av James Wan.
Dock blir det alldeles för sällan något händer i filmen. Det är nog först 20 minuter innan första jump-scare inträffar (tack gode gud för det, men en bra jump-scare faktiskt). Men eftersom filmens främsta fokus är på Dalton och hans collegeliv så känns tonen och filmen helt annorlunda från de tidigare filmerna.
Säga vad man tycker om 3an och 4an, men de känns fortfarande som samma filmer i samma universum.
Här trots att Lambert familjen är tillbaka, så känns det som en helt annan film. Vi spenderar 15 minuter med en karaktär som heter Nick the Dick som är taget från vilken random college komedifilm, inget av värde inträffar när han är med.
Först vid den sista kvarten händer de saker som vi är bekanta med och även om man inte vill ha en kopia rakt av, så är detta första gången filmen känns som den tillhör de andra.
Samtidigt så tar den bara och kopierar det vi redan sett tidigare och det blir inte mycket bättre heller.
Jag gillar dock känslan filmen lämnar en med och det är här man förstår att detta bara är en tragisk familjedrama med skräckelement i sig från första början, precis som de två första också egentligen var.
För mig är första "Insidious" filmen en av de bästa skräckfilmerna från 2010-talet. Andra filmen gjorde inte mycket för mig, trean när jag såg den minns jag att jag gillade den lite mer än andra men inte sett den sedan den kom ut. Fjärde minns jag knappt.
