Synopsis
"Varje bildruta är som ett konstverk"
"Spider-Man: Across the Spider-Verse" är uppföljaren till "Spider-Man: Into the Spider-Verse" och är den andra filmen i en planerad trilogi där den sista filmen kommer ut nästa år. Första filmen var en rejäl överraskning när den kom ut och är i min ärliga åsikt den bästa Spider-Man filmen som gjorts (ja det är inklusive live-action filmerna). För den fångar allt som är korrekt med Spider-Man, samtidigt som den har riktigt bra humor och den snyggaste animationen jag sett i en film.
Det verkar som att den får plockas ner till en andra plats för denna uppföljare kan mycket väl vara den bästa. Jag är nästan golvad över detta mästerverk som jag bevittnat och det är av flera saker som gör att denna hamnar så otroligt högt av filmer någonsin skulle jag nästan säga.
Ja det hjälper att vara ett Spider-Man fan och ja det är jätteroligt med alla referenser och hintar till andra Spider-Man karaktärer i andra universum som vi sett tidigare. Men filmens fokus är aldrig där, du har en story, du har karaktärer som fördjupas, och istället för att göra som med många andra uppföljare. Där man ignorerar resan som de gjorde i första, så utvecklas de från händelserna i förra filmen. Fokuset är på Miles och Gwen och filmen tappar aldrig fokus från deras båda perspektiv samt deras privata liv med deras respektive familj.
Där är flera konversationer där filmen bara förstår vad det innebär att vara Spider-Man samtidigt som det är att vara Gwen Stacy eller Miles Morales utanför masken. Storyn är gripande och när du har karaktärer som vi är bekanta med från första filmen och vidareutvecklar både dem och storyn så får du något som är förbannat bra. En bra jämförelse är "Terminator"-filmerna (ettan och tvåan då).
I vanliga fall brukar jag inte kommentera animationen i animerade filmer, just för att vi har kommit så långt att det är uppenbart att alla animerade filmer idag från ett stort bolag har bra animation. Men animationen i denna är på en helt annan nivå. Detta är rent ut sagt konst som rör sig framför mina ögon. Varenda ruta som går förbi i millisekunden är en tavla du kan rama in.
Inte bara det, men animationen används till berättandet. Jag älskar hur den har olika stilar under filmens gång, men att stilen inte är där för att visa hur snygg den är. Där är en mening bakom den, där finns en betydelse varför animationen är som den är. Med andra ord, konst vid varje bildruta som rör sig.
Det är som Guillermo del Toro sa i sitt Oscarstal att animation är inte en genre, det är en konstform och denna filmen tar och bevisar det.
Ha dock i åtanke att detta är andra filmen i en trilogi och därav har den inget officiellt slut (slutar på en cliffhanger). Vilket är den största nackdelen att trots sin starka story är det inte en komplett story. Men allt det kan ändras om ett år när tredje filmen kommer ut och om den håller samma nivå som denna har vi en av de bästa trilogierna som någonsin gjorts.
Där är såklart en del referenser som sagt som kommer göra många fans glada och publiken i den fullsatta salongen älskade såklart det. Men försök att inte bli allt för spoilad för där är ett par karaktärer, skådespelare och annat smått som man nog gärna vill bli överraskad av.
Denna och "Guardians of the Galaxy Vol. 3" får mig att tro att det finns hopp för superhjälte genren när man gör rätt. Men på sistone har majoriteten varit sämre än bra. Men när den här typen av film kommer ut och bara briljerar med allting och visar vad den här genren egentligen kan åstadkomma så blir jag som ett barn igen.
Det blir garanterat ett återbesök för mig, om inget annat bara för att njuta av animationen igen.
