Synopsis
"Generisk actionfilm som tror den är bättre än vad den är"
"The Mother" är regisserad av Niki Caro som tidigare gjorde Disney live-action-remaken på "Mulan". I huvudrollen ser vi Jennifer Lopez i en lite annorlunda roll från vad vi är vana att se henne i. Men det känns som att på sistone har hon varierat sina roller och filmer.
För mig var detta otroligt segt och alldeles för seriöst. Vi har en actionrulle i grund och botten, men den försöker vara något Oscars drama för den tror att storyn och karaktärerna är så pass bra att den är på en högre nivå. Men det är det verkligen inte. Detta är egentligen inte något utöver det vanliga som Netflix spottat ur sig på actionfronten de senaste åren.
Tyvärr är actionscenerna så pass utspridda att det tar 20-30 minuter innan det händer något. Inte minst i tredje akten där filmen bara totalt stannar upp och bara blir 30 minuter längre än vad den behöver vara.
Ingen karaktär är intressant i filmen. Jennifer Lopez är totalt känslolös i sitt uttryck och har inte den energi som krävs för denna roll i min ärliga åsikt. Hon tar det på för stort allvar. Lucy Paez som spelar dottern verkar enbart fått instruktionen "gråt varje minut".
Den är också filmad på ett märkligt sätt. Eller snarare 50% av tiden har de använt en kamera glugg som gör att allting på sidorna är ofokuserat och det får lite av en "fisheye lens" och det ser horribelt ut.
Det bästa med filmen är Paul Raci som var fenomenal i "Sound of Metal" (han var till och med Oscarsnominerad för bästa manliga biroll). Här visar han sina talanger återigen, men i en roll som inte är mer än 5-10 minuter totalt i speltid. Han är helt klart den mest intressanta karaktären i hela filmen och den bästa skådespelaren.
Allt annat är bara så generiskt, men det är att filmen tar sig själv på så blodigt allvar att den tycker den är bättre än en vanlig renodlad actionfilm när den egentligen inte är det. Alla är för seriösa, actionscenerna imponerar inte, storyn är inte intressant nog för att kunna ta 30 minuter mellan varje actionscen. Det är helt enkelt en film som tror den är bättre än vad den egentligen är, vilket resulterar i två timmar som känns som fyra.
