Synopsis
När 40-åriga Amelia (Hedda Stiernstedt) blir påkörd av en lastbil natten till sin födelsedag vaknar hon 2002, på sin 18-årsdag, med chansen att återuppleva sin bästa dag och göra sitt liv till den perfekta visionen av vad hon. d hade tänkt att det skulle vara. Men när hon inser att hon har fastnat i en tidsslinga, avsedd att återuppleva samma dag om och om igen, bestämmer hon sig för att ta reda på vad hon behöver fixa för att bokstavligen lämna det förflutna bakom sig och återgå till nutiden.
"Hade önskat mer 2002 nostalgi"
"One More Time" har marknadsförts ganska mycket för att vara en svensk Netflix film. Jag har sett bilder och nyheter redan förra året. Den stora dragningen såklart har varit nostalgi och premissen. En "Groundhog Day" fast till tidigt 2000-tal, så man blandar även in lite tidsresa i det. Jag erkänner att som en person född 1995 fick den min uppmärksamhet. Jag minns 2002 då det är min barndom.
Dock återigen så gick jag in med ganska låga förväntningar, då jag alltid känner samma sak för många svenska filmer. De tar inte tillvara av sin premiss, eller så räcker inte budgeten till, eller så blir det något helt annat där allt de andra som är intressanta hamnar i skymundan. Här så mixas det lite utav varje, vilket resulterar i en film som är helt okej enligt mig.
Jag förstår att det kan bli för mycket nostalgi om man enbart kör på hela filmens speltid. Men jag hade kunnat gå för mer 2002 känsla i den. Vi har vissa låtar från den tiden, vi har lite miljöer i det. Men eftersom huvudpersonen bor i en småstad är där inte mycket som ändras från 2023 till 2002, för att i svenska småstäder har det inte ändras så jättemycket (tro mig, jag är från en småstad). Det hade funkat bättre om det kanske var en lite större stad så man verkligen fick känslan av att nu är det verkligen 2002. Det största vi har är barndomsrummet som Amelia (Hedda Stiernstedt) vaknar upp varje gång.
Majoriteten av filmen är vi i skolan eller på hemmafesten där man inte riktigt får någon större 2002 känsla. Alla skolor i Sverige har sett likadana ut sedan 70-talet.
Sedan är det jag som överanalyserar, men jag får inte till hur och när Amelia kommer ur tidsloopen hur det har ändrat hennes tid i 2002. Detta kan räknas som en mild spoiler. Men hon blir påkörd av en lastbil och hamnar därefter i 2002. Sedan i 2002 blir hon påkörd av en lastbil igen och vaknar upp i nutiden. Men är det från den vanliga tidslinjen som hon befinner sig i, där de ändringar hon gjort i 2002 inte har någon effekt. Eller är det från det hon ändrade senast i 2002 innan loopen tog slut som hon befinner sig i nutid. Filmen ger aldrig något svar på detta och med tanke på att hon gör radikala ändringar i 2002 från det som var från början, borde de eventuellt ha effekt på nutiden med de personer hon integrerar med.
Återigen är det jag som överanalyserar och det är inte huvudpoängen med filmen, men jag kan inte låta bli att börja tänka på det.
Som vanligt måste även en sådan här film nämna "Groundhog Day", där huvudpersonen sitter ner och tittar på den. Men det är inget jag kommer ha emot filmen, för alla filmer som har en tidsloop i sig nämner filmen.
Utöver detta fann jag allt annat ändå vara helt okej. Det är en romantisk film egentligen och det hade jag inga problem med, däremot är det rätt uppenbart vart filmen är på väg redan efter 30 minuter. Men att paketera olika genrer i en tidsloop har blivit något populärt senaste åren så det är alltid lite kul när man mixar det.
Tycker också filmen målar upp denna romans helt okej också.
Så överlag är allting helt okej. Jag tror filmen lyckades göra det den skulle göra, utan några större problem. Hade jag önskat mer 2002 nostalgi? Absolut och det är väl min största negativitet mot filmen. Men känslan den levererar, romantiken och underhållningen är där för att ändå lyfta den till helt okej status.
