Synopsis
Loretta McLaughlin var reportern som först kopplade samman morden och bröt historien om Boston Strangler. Hon och Jean Cole utmanade sexismen i början av 1960-talet för att rapportera om stadens mest ökända seriemördare.
"Saknar identitet från regissören"
"Boston Strangler" är skriven och regisserad av Matt Ruskin och producerad av Ridley Scott. Vilket man kan se, då filmen försöker väldigt mycket att vara en mix av Ridley Scott och David Fincher i sitt berättande, kameraarbete och regi. Vilket är lite synd för jag tycker historien här verkligen finns där och jag älskar journalistfilmer. Men det känns som att Matt Ruskin bara försökt kopiera vad andra gjort, så filmen får ingen riktig identitet.
Alla skådespelarna involverade gör ett bra jobb. Men ingen sticker direkt ut. Keira Knightley som huvudpersonen gör tillräckligt för att jag ska bli engagerad. Men mot slutet kan jag inte påstå jag lärt känna henne särskilt mycket under filmens gång.
Filmen hoppar en del i tiden och ibland kan det vara lite svårt och veta hur lång tid som passerat mellan varven. Jag måste också medge att eftersom jag inte är jätte påläst om dessa morden, så kunde jag finna slutresultatet något komplex och känner jag behöver läsa på mer för att verkligen förstå vad som försiggick.
Dock är alla ingredienserna där, för att skapa en hyfsad bra journalistik film och det gör den också. Jag tycker den lyckas bocka av det nödvändiga som krävs för att skapa en bra film inom denna genre. Miljöerna är bra, jag var inget fan utav färgerna man använt. Men återigen är detta något där Matt Ruskin försöker kopiera Ridley Scott.
Sevärd för det som är insatta i fallen, eller läst på. Eller helt enkelt om du är sugen på en bra journalistik film, de kommer inte allt för ofta. Så med denna och "She Said" finns där nu två i alla fall nya man kan se. Men jag hade önskat mer för att filmen ska bli mer minnesvärd eller få någon form av identitet. Nu känns det som en standard journalistisk film som gör sitt jobb bra, men där man stämplar ut vid eftertexterna och tänker inte mycket mer efteråt.