Synopsis
I en omvälvande och mycket känslomässigt stark historia får vi se det moderna Europa genom en åsnas ögon. Efter att Eo inte längre får vara kvar på cirkusen där han börjat sina dagar hamnar han på en bondgård. Men friheten kallar och Eo rymmer. Likt en hjälte i en pikareskroman hamnar Eo därefter i en serie av farliga, märkliga och äventyrliga situationer. Under sina resor över kontinenten stöter Eo på både bra och dåliga människor och upplever såväl glädjeämnen som sorger. Den som en gång sett världen genom Eos ögon blir aldrig mer densamma.
"En deprimerande resa med en åsna som kommer stjäla ditt hjärta"
"EO" var en av de filmer nominerad i bästa utländska kategorin på Oscarsgalan jag såg fram emot mest att se. Jag tyckte handlingen lät spännande och att det påminde om något man brukade se en del av på 80 och 90-talet. Ett djur som blir tagen från sin ägare och försöker ta sig tillbaka. Minus såklart en röst där åsnan pratar (tack gode gud).
Det ska dock poängteras detta är för vuxna och därav mer deppigare (fast barnfilmer från förr tog risker med att traumatisera oss som barn också) och seriösare. Till stor del skulle jag säga jag gillade 70% av filmen, där den andra 30% blir för artsy för min egna smak. Men det är också något jag märkt när jag bockat av mer europeiska filmer på sista tiden, att vi är väldigt artsy av oss i Europa.
Åsnan som spelas av sex olika åsnor är helt klart stjärnan i hela filmen. Med både denna och "The Banshees of Inisherin" har vi två filmer från 2022 där åsnor snor varje scen de är med i. Åsnornas år helt enkelt.
Det är också svårt att inte bli berörd såklart när man ser den behandlas illa. Det är ganska uppenbart med texten i slutet, att hela poängen med filmen och dess syfte. Är att tittaren ska bli uppmärksammad om djur våld och hur vi behandlar djur på olika sätt.
Hade man fokuserat det på ett litet bättre sätt med sin story, hade filmen verkligen blivit en stark sådan. Men när det mixas in de där artsy scenerna som inte riktigt gör något för mig, så försvinner en del av filmens story för mig.
Fotot är fantastiskt och för mig förtjänar lika mycket beröm som de andra som blivit nominerade för bästa foto. Jag hade lätt kunna byta ut "Empire of Light" och "Tár" (som är en av mina favoritfilmer 2022) för både denna och "Top Gun: Maverick" att bli nominerade.
"EO" är sevärd för sitt budskap men också den fantastiska resan som åsnan gör under filmens gång. Med en kort speltid på 88 minuter gör den exakt det den ska göra. Dock en förvarning för att detta är väldigt deprimerande och är inte en glad film överhuvudtaget. Samt om man har svårt för artsy filmer kommer vissa scener känns långdragna och inte tillföra så mycket.
