The Whale

"The Whale" har blivit hyllad för Brendan Fraser's skådespel och comeback. Han är i skrivande stund favoriten tillsammans med Austin Butler att vinna en Oscar för bästa manliga huvudroll och jag kan lätt säga, han förtjänar all beröm han fått för sin insats i denna filmen. Detta är inte en "nostalgi" insats där vi älskar att se honom tillbaka igen och enbart därför är det bra. Detta är utan tvekan hans bästa insats i hela hans karriär och är en rejäl inlevelse i rollen.

Filmen är baserad på en pjäs och det märks, då 95% av allting utspelar sig i samma lägenhet (som "The Father"). Darren Aronofsky väljer också att filmens bildruta är en klassisk 4:3 och därav blir det mer intimare och klaustrofobisk för tittaren. Alltså att det känns som att man verkligen befinner sig i lägenheten med Charlie (Brendan Fraser).
Vad som också adderar till filmens känsla är att det alltid är blåsigt, grått eller regnigt utanför som självklart ska spegla det tunga ämnet, men också det karaktärerna går igenom. Det är inte förrän slutet då solen skiner igenom.

Utöver Brendan Fraser's makalöst skådespel är sido skådespelarna väldigt bra här också.
Ty Simpkins som jag inte sett på ett tag gör också en av sina starkaste insatser i hela hans karriär som en missionär vars bakgrund sakta men säkert kommer fram.
Sadie Sink som är mest känd för "Stranger Things" spelar Charlie's dotter (mer om henne strax).
Samt Hong Chau som sköterskan Liz som enligt mig är lika bra som Brendan Fraser och tillsammans med denna och "The Menu" har hon briljerat i två roller i två av 2022 års bästa filmer. Hon kommer vi se mer av garanterat.

Sadie Sink's karaktär Ellie är där jag är mest kluven under hela filmens gång. Jag förstår hon är en tonåring, jag förstår hon är arg på sin pappa som varit frånvarande mestadels av hennes liv. Men filmen målar ändå upp henne på ett riktigt osympatiskt sätt där jag nästan inte ens tycker Charlie ska förlåta henne eller göra det han gör mot henne. Det är gränsfall då jag förstår motiven och bakgrunden till varför de gör Ellie på det här viset. Men det är ändå att det tippar över till att jag inte gillar denna karaktären så mycket.
Det gör också att slutet för mig är för det mesta bra, men inte den käftsmällen av känslor som jag ville känna och önskade på grund av hur jag kände för hennes karaktär under majoriteten av filmen.
Med det sagt så gör Sadie Sink fortfarande ett väldigt övertygande och bra jobb i rollen, för jag tror vid en omtitt kanske man värderar om karaktären när man vet hur allting kommer spelas ut.

Darren Aronofsky är känd för att spela mycket på tittarens känslor och framförallt föra fram tunga filmer. Till exempel har bara sett "Requiem for a Dream" en gång i mitt liv, men den är så inpräglad i mitt minne att jag inte behöver se om den igen och det är en av de tyngsta filmerna jag har suttit igenom och behöver inte känna av de känslorna igen i mitt liv.
Här är det lite lättare att ta sig igenom, men det är ändå ett tungt ämne och en ännu sorgligare historia i bakgrunden till varför karaktärerna hamnade här. Så jag tycker absolut Darren Aronofsky är helt rätt person för att berätta den här typen av historia. På sätt och vis har den en del gemensamt med "The Wrestler" utav hans andra filmer.

I sin helhet är "The Whale" mest sevärd för skådespelarnas insatser. Men bakom allting finner man ändå en tung och sorglig historia som kommer beröra många. Men det går inte förneka att mycket av det som gör filmen sevärd är Brendan Fraser och det är inte bara en comeback för att han fått en huvudroll på många år, utan det är en insats som helt klart förtjänar att bli hyllad. Jag skulle inte bli förvånad om han tog en del av det som hänt honom i hans liv privat med i skådespelet också.
Även ifall det inte är en fullpoängare för mig, så är det fortfarande en stark kandidat för en av de bättre filmerna som 2022 har att erbjuda. Var redo att ta fram näsdukarna.