Synopsis
Mer än tio år efter händelserna i den första filmen berättar ”Avatar The Way of Water” historien om familjen Sully (Jake, Neytiri och deras barn), problemen som följer dem, allt de gör för att leva i säkerhet, slagen de utkämpar för att hålla sig levande och tragedierna de måste utstå.
"Det visuella och estetiska hjälper inte hela vägen denna gången"
Jag är en av dem som verkligen inte har någon större känsla eller reaktion till första "Avatar" filmen. Jag såg den när den kom ut 2009 (jag var 14 år), tyckte effekterna såg imponerande ut. Men jag såg den i vanlig 2D så jag fick aldrig sett den så som det var menat. Jag gick och såg re-release på den nu i september i IMAX 3D för att verkligen få den känslan som man skulle få. Men då "Avatar" var banbrytande för 13 år sedan. Så påminner alla blockbuster som kommit ut de senaste 10 åren om den, när vi pratar visuellt och dataeffekter. Så även ifall jag kände att IMAX upplevelsen förstärkte underhållningen, så blev jag inte häpnadsväckande av den. Jag missade tåget helt enkelt och skulle upplevt det där och då i 2009. Men man kan inte skruva tillbaka tiden.
Första filmen för mig är matiné underhållning och inte mycket mer än så.
Så jag var inte pepp på denna uppföljare. Inte minst att James Cameron spenderat 13 år för att göra dessa uppföljare i denna värld jag inte är jätteinsatt i från första början. Han har gjort några av mina absoluta favoritfilmer någonsin, så det är lite tråkigt se honom så besatt av denna filmserie och det är de han vill spendera sin tid på innan han säkert pensionerar sig.
Efter 3 timmar 12 minuter är min känsla så här: Meh.
Jag har absolut inga som helst känslor gentemot denna filmen och det bör nog säga en del om filmens innehåll. Jag brydde mig inte ett skvatt om karaktärerna eller storyn, för det är heller inget Cameron bryr sig om i denna filmen. Första filmen har genom åren fått kritik för sin generiska story och det är ingen förbättring här. Somliga älskar den simpla storyn för dem är så insatt i karaktärerna och vad som hände, plus hänförda av det visuella. Så kanske kommer de även uppskatta att Cameron tar samma väg igen. Men för mig som gärna vill att man utvecklar uppföljare så vill jag har mer.
Vilket är ironiskt för Cameron är nog den filmregissör som gjort de bästa uppföljare i filmhistorien med både "Aliens" och "Terminator 2: Judgment Day".
Okej låt oss gå igenom detta vad som inte funkade för mig med denna och det kan grundas i två saker. Storyn men framförallt karaktärernas motivering och varför saker och ting inträffar.
Storyn denna gången kommer återigen på andraplats då Cameron är mer intresserad av det visuella än något annat (mer om det senare). Så istället för att göra en bra story, eller en bra fortsättning. Så får vi en story som bara är där för att föra någon form av handling vidare så vi kan placera specifika karaktärer på rätt plats så vi kan njuta av det visuella mer.
Karaktärernas motivering är jag helt förbryllad över. Cameron är så ivrig att komma iväg till vattendelen och öarna, så han förhastar allting i början. Helt plötsligt är den karaktären tillbaka, helt plötsligt är den karaktären en tonåring, helt plötsligt måste familjen fly än att stå kvar och kriga. Hade inte Jake ett helt tal i första filmen om att stå vid sitt land och slåss tillbaka. Men nu ska han och hans familj fly för att rädda sig själva och de andra Na'vi folket i skogen. Inget av det är en bra motivering och är snarare emot vad karaktären hade gjort i första filmen.
Nu tänker ni att han har utvecklat genom åren och när han skaffat familj så har han fått en annan inblick till saker och ting. Vilket säkert stämmer. Men allt detta hade då behövts mer tid att etablera. Nu blinkar det bara till i ett montage i början av filmen i mindre än fem minuter. Att bara acceptera det för att han har en familj nu är inte en tillräckligt bra ursäkt enligt mig.
Karaktären som är tillbaka är Stephen Lang som Miles Quaritch, men återigen gör det något som är helt emot den karaktär de byggde upp i första filmen. Karaktären i första filmen hade ALDRIG gått med på att föra vidare sitt minne till en avatar kropp. Hela den karaktärens motivation och drivkraft var hatet mot Na'vi folket och han hade hellre dött som en soldat i krigsfältet och förblivit död. Att han gör detta är som att en medlem i Ku Klux Klan hade gett tillåtelse att om den personen dog så skulle hans minne föras vidare till en afro-amerikansk kropp. Det går inte ihop och det är en enda usel ursäkt för att karaktären och skådespelaren ska tillbaka.
Du har en fantastisk skådespelare i Edie Falco som spelar den nya generalen. Hon hade man kunnat bygga upp som den nya skurken, men hon blir slängd åt sidan och får typ ingenting att göra.
Jag tänker heller inte ifrågasätta hur fucked up det är att man har en död kropp och gjort ett barn i denna kroppen. Detta är då fallet med Grace där Sigourney Weaver nu spelar en tonåring avatar som fötts via Grace avatar som var gravid. Även ifall hon aldrig var gravid i ettan och dog innan hennes medvetande hann föras vidare till Eywa.
Photo courtesy of 20th Century Studios. © 2022 20th Century Studios. All Rights Reserved.
Filmen nämner också att dessa stora val-liknande varelser som finns i vattnet, har en gul gegga av något slag vid hjärnan (jag hade nästan zoomat ut vid det här laget). Men denna så kallade gula gegga ska vara det mest värdefulla någonsin för människan och göra en rik och stoppa åldrande. En liten sak här också. Var inte hela poängen med ettan att de ville åt diamanter. Det var därför människorna anlände till Pandora för att de här diamanterna gjorde exakt samma sak som denna gula gegga förutom att stoppa ens åldrande. Så varför nämns aldrig denna gula gegga i ettan om den nu är lika värdefull, varför är diamanterna viktigare att ha, varför gick inte människorna på jakt efter både och om båda två nu är lika värdefulla. Jo för att Cameron hade inte tänkt ut detta i ettan. Men när man skriver in sig i ett hörn så här, så är det svårt att ta sig ut och helt plötsligt har du nu plot-holes för ettan och motivationen till varför ettan hände som den nu gjorde ifrågasätts nu.
Jake och Neytiri är heller inte huvudpersonerna. Det är nog något som måste understrykas innan man ser denna. De är med i stora delar av filmen. Men fokuset är på deras barn och det är dem vi följer. Om jag eller andra tyckte karaktärerna i ettan var sisådär, vänta bara. Dessa barnen är så träiga att det knappt finns ord. De säger exakt samma saker, de gör exakt samma saker, uttrycker sig på samma sätt. Barnen är så endimensionella och dåligt skrivna att hälften av tiden kunde jag inte säga vem som var vem, för de alla påminde om varandra. Den enda jag kunde skilja åt var Kiri, men det är för att det är Sigourney Weaver.
Där är en unge som blir vän med en av dessa vak-liknande djur. Men det är hans enda karaktärsdrag och motivering. Där är äldre broder, som jag tror har ett par dialoger men gör typ ingenting mer än att skydda sin bror. Du har den yngsta som jag är rätt säker på Cameron glömde bort för hon bara försvinner spårlöst ur filmen för att sedan dyka upp igen vid tredje akten.
Detta är nog de största exemplen jag kommer på där jag känner filmen fallerar totalt. Men vad gör det när det visuella är så vackert. Ledsen, men även ifall jag finner det visuella jättevackert i denna så är det inte tillräckligt för att anse filmen vara bra.
Cameron har verkligen inte snålat här. Så fort vi anländer till vattendelen och öarna med ny befolkning och art så är det ett spektakel att titta på. Det är höjdpunkten med filmen och jag erkänner att filmen nästan är värd att se på bio enbart för dessa scenerna (men bara enbart). När vi klipper bort från vattendelen och befinner oss i skogen så märker man att det inte är lika spektakulärt längre egentligen och det är just vatten bitarna som imponerar mest. Vad jag förstått så ska skådespelarna varit under vatten och hållit andan under en längre period. Där Kate Winslet till och med slog Tom Cruise när hon höll andan i hela 7 minuter. Sådant måste man ge respekt för, även ifall allting göms under dataeffekter.
Färgerna verkligen poppar i dessa scenerna och jag medger att jag fick en liten önskan att vilja besöka stället. Jag var inte galen i Pandora tidigare, men denna vattendelen är nog den känslan många hade när ettan släpptes.
Så återigen är det visuella något som sticker ut. Det känns maffigt och stort när vi befinner oss i vattnet eller bara runt omkring det. Men är det tillräckligt för att spendera 3 tim 12 min på bio för när allt det andra är så kasst. Det tog Cameron 13 år att hitta den "rätta storyn" och det är inte värt 13 års väntan. Vet inte ens om det visuella är värt 13 års väntan. Han till och med kopierar sig själv med klimaxen i denna som är taget direkt från hans "Titanic" film. Så "inspirerande".
Jag hatade inte filmen. Den är alldeles för påkostad och ambitiös för det samt det visuella är för vackert. Men den gav mig verkligen ingenting varken i storyn eller i karaktärerna eller deras motivation.
I det stora hela hade jag hellre sett detta vara en nöjesattraktion och det är nog bara en tidsfråga innan vi ser "Avatar: The Water Ride" på Disneyland inom en snar framtid.
