Synopsis
Emma Mackey (Sex Education) gestaltar Emily Brontë, en av tidernas mest kända och hemlighetsfulla författare. Kvinnan bakom klassikern Svindlande höjder blir bara trettio år gammal, men hon gör ett starkt intryck i en utmanande tid. Emily är uppfostrad till att vara tyst och lydig, aldrig besvära andra med sina åsikter eller sina drömmar. Men omvärldens förväntningar kan inte kväsa hennes fantasi och livsglädje. Emilys passion inbegriper starka känslor för hennes tre syskon, samt hennes förbjudna kärlek.
"Sevärt och bra kostymdrama utan större överraskningar"
"Emily" är skriven och regisserad av Frances O'Connor. En skådespelare som här gör sin regidebut och det är en ganska duglig sådan om jag ska vara ärlig. Inget stort mästerverk vid någon benämning och kanske inte en film jag kommer titta tillbaka på så mycket. Men för tiden jag såg den, så tyckte jag det var bra det jag såg.
Jag har på sista tiden kommit in lite mer i dessa kostymdrama filmerna, som utspelar sig på 1700 och 1800-talet. Kanske är det för att man hittat ett sätt att göra filmerna lite mer lättsamma, eller slinker in lite mer humor för att göra filmerna mer underhållande. Detta är inte lika komiskt som andra kostymdrama filmer som kommit som till exempel "Emma" eller "The Favourite". Men där är strösslat lite här och var under filmens gång.
Emma Mackey i huvudrollen som Emily tycker jag gör ett bra jobb. Hon är en karaktär man lätt kan sympatisera med och förstå vart hon kommer ifrån, med hennes gärningar. Det ska också tilläggas att det är baserat på en riktig person, Emily Brontë som skrev "Wuthering Heights" ("Svindlande höjder" på svenska).
Jag tycker också fotot var väldigt bra och fint. Där är några väldigt vackra landskapsbilder som om de vore tagna för någon naturdokumentär.
Filmen följer dock en klassisk filmstruktur. Tredje akten kickar in exakt vid 90 minuter in och det är även då konflikten träder rum och Emily bråkar med killen hon är kär i. Det är skrivet litet som en triangeldrama vilket jag aldrig är något fan av. Så medan regin är bra, tycker jag manuset är väldigt förutsägbart strukturerat utan några större överraskningar.
Frances O'Connor vann bästa regi på Stockholms filmfestival och har inga större anmärkningar på det. Nu har jag uppenbart inte sett alla de filmer som visades på festivalen, men tycker hon förtjänar det, då regin är ganska bra och stabil här för en debutant.
Med andra ord är detta ändå sevärt. Jag gillade den, men vet inte hur mycket jag kommer tänka på den eller se om igen.
Visades på Stockholms filmfestival 2022 & biopremiär 25 november
