Synopsis
När Patrick kommer in i Marion och Toms hem börjar de se tillbaka på omskakande händelser 40 år tidigare."Kände ingen kemi mellan dessa två personer"
En tanke som bara slog mig medan jag titta på denna filmen. Av alla de tre Harry Styles filmer jag har sett (räknar inte Eternals då det var en mid-credit cameo) så utspelar sig alltid filmerna på 40 eller 50-talet. Undra om han själv är medveten om detta, eller att det bara blivit en slump.
"My Policeman" är en film som delar upp sin berättelse. Majoriteten är flashback scener till 50-talet, medan "nutiden" är 90-talet när våra tre huvudpersoner är äldre. Det är ett klassiskt format att paketera en film på det här sättet och man tänker bland annat på "Forrest Gump", "Fried Green Tomatoes", "The Notebook". Men jag tycker denna filmen har mer gemensamt med svenska filmen "Bränn alla mina brev" som kom ut tidigare i år.
Jag fick känslan att filmen målade upp detta drama som viktigare än vad det kanske egentligen är. Jag får en känsla av att detta borde vara en stor snackis och en kandidat för Oscarsracet. Kanske hade så varit för 20år sedan. Men i nuläget känns det inte så nytt och historien är inte så gripande som filmskaparen vill ha det till, trots talanger både framför och bakom kameran.
I en sådan här film måste man köpa kärleken mellan de två männen, i detta fallet Tom och Patrick spelad av Harry Styles och David Dawson respektive i sina yngre dagar. Medan Linus Roache och Rupert Everett spelar de äldre versionerna. Men kemin är aldrig där. Jag vet inte om det är skådespelet, hur karaktärerna är skrivna, hur regin är. Men det är något som inte klickar rätt och jag känner ingen kemi mellan dessa två personer. Vilket såklart är ett stort problem då hela filmens drama bygger kring detta förhållande.
Jag var faktiskt under majoriteten av filmens speltid på Marions sida, kvinnan som Tom gifter sig med. Men sedan gör hon saker i tredje akten som inte alls är okej och där förlorar man även den sympatin.
Det är en vacker film, fotografiet är underbart och fina miljöer vi befinner oss i. Skådespelet är för det mesta bra. Men jag kände bara ingenting för dessa två karaktärerna och deras kärlek till varandra.
