Synopsis
Den skicklige Paris-kirurgen Dr. Gogol blir besatt av aktrisen Yvonne. Dessvärre för hans del är hon lyckligt gift med pianisten Orlac. Kort därefter råkar plötsligt Orlac ut för en olycka som krossar hans händer. När paret vänder sig till Dr. Gogol för hjälp, har doktorn en diabolisk plan för en handtransplantation.Under 30-talet när ljudfilmerna var som nyast, gjorde man en del "remakes" eller "nytolkningar" som man kan kalla det på just stumfilmer. Så där var en drös med ljudfilmer på 30-talet som var remakes på just stumfilmer som hade kommit en 10-15 år tidigare. "Mad Love" är en sådan film som är en ljudfilm på filmen "The Hands of Orlac". I huvudrollen ser vi Peter Lorre i hans första amerikanska film.
Vad som slog mig direkt med filmen är hur fantastisk Peter Lorre verkligen är. Jag har sett honom tidigare och han har alltid varit fantastisk, inte minst i "M". Men det kom bara ner som en blixt medan jag såg denna vilken talang han verkligen var. Detta är nog den bästa insatsen jag sett från honom, då vi får så många olika känslor från honom.
Charlie Chaplin själv sa om Peter Lorre efter att ha sett honom i denna filmen "the screen's best actor".
Filmens filmfotograf Gregg Toland skulle senare jobba på filmen "Citizen Kane" och man märker redan här i denna dess inflytande på den filmens fotografi. Där är ett flertal scener som är rent av fantastiska, speciellt en spegelbild där Peter Lorre's psyke går amok och är den bästa scenen i hela filmen. Men även användandet av skuggor kom till användning.
Jag har inte sett stumfilms versionen (framtida skräckmånad film kanske). Men storyn att känd pianist händer inte går att rädda efter en olycka och sen får en mördares händer opererade på sig, som en får sin egen vilja låter töntigt på pappret. Men filmen får det verkligen att kännas unikt och välspelat. Jag recenserade i min första skräckmånad på sidan "The Beast with Five Fingers" som har en del gemensamt med denna storyn. Båda två har också Peter Lorre i sig.
Jag vet inte hur populär denna filmen är bland svenskar. Men det är verkligen en varm rekommendation från mig. Bland alla kända skräckfilmer från 30-talet, är detta en av de mer underskattade jag har sett.
