Skräckmånad 2022: The Monster

Jag hade inte den blekaste aning om att denna stumfilmen existerade fören James Rolfe (Angry Video Game Nerd) gjorde en recension på den i sin Monster Madness (skräckfilmsrecensioner) i 2015. Sedan dess har den suttit på se-listan och nu passar det lika bra att beta av den och låta den inviga årets skräckmånad.

Filmen är idag kanske mest känd för att vara den första filmen att ingå i subgenren "old dark house". En handling där ett gäng personer hamnar i knipa, hittar ett ödsligt hus och försöker få hjälp. Bara det att huset är bebott av galningar. Det är tydligen också den första filmen där en galen vetenskapsman med hjälp av undersåtar som knappt pratar. Så den har definitivt en stämpel i skräckfilms historian som är viktig. Däremot med alla stumfilmer som saknas idag och brändes på den här tiden så kan vi aldrig veta med säkerhet, men av det vi kan se idag så är den detta.

Varför är inte filmen mer känd då? I skräckfilms kretsar är den nog ganska känd. Men jag tror att kollar man på filmen och jämför med många andra skräck stumfilmer så bleknar denna lite grann, inte minst med de ikoniska kända filmerna. Filmen har också en komisk underton som ligger under hela filmens gång. Något som gör att den kan klassas som en skräckkomedi. Jag själv måste erkänna att jag småskratta emellanåt då humorn ändå var smått rolig.

För de som vill se den för Lon Chaney så kommer man bli lite besviken. Han dyker inte upp fören 30 minuter in i filmen och även då, är han aldrig riktigt huvudpersonen och dyker upp från och till hela tiden. Det är inte fören de sista 10 minuterna (som det oftast brukar vara i skräckfilmer) som de ikoniska scenerna dyker upp. Labbet är en sådan plats.

Däremot ska filmen ha eloge för att ha skrämmande bilder i sig. Allra första bildrutan där en av Lon Chaney's undersåtar sitter i ett träd och hissar ner en spegel under en blåsig natt är en skrämmande bild. Det är något med stumfilmer vetandes att de har 100år på nacken och se dessa skrämmande bilderna som bara gör det kusligare. Som att jag ser in i någon portal till en förgången tid där denna varelse kanske var på riktigt (det är en skådespelare vid namn Frank Austin som dök upp i ett par Helan & Halvan kortfilmer). Men ni förstår min poäng vad jag menar.

För de som inte sett filmen, skulle jag främst rekommendera den för antingen filmälskare, filmvetare eller skräckfilmsälskare som vill beta av mer stumfilmer som kanske gått förbi dem. Lon Chaney's namn hjälper också filmen att inte bli helt obskyr. Men utöver honom och ett par riktigt härliga skräckbilder så som labbet, dimma och personer ute i natten. Så är där inte jättemycket att hämta här, förutom dess historia.