We Met in Virtual Reality

"We Met in Virtual Reality" var en film som gick på Sundance tidigare i år som jag inte fick tillfälle att se. Det är ett intressant grepp, även ifall det möjligtvis har gjorts förr (kolla bara på Youtube). Efter 90 minuter känns det som att det också är där den hör hemma.

All cred till "filmskaparen" Joe Hunting som bara 21år har gjort en dokumentär som visades på Sundance och vem vet om detta är början på en karriär eller inte. Men detta är inte en film som förtjänar långfilms formatet, då det är så utdraget. Det är intressant och som sagt konceptet känns unikt även ifall jag har sett det förr. Men det görs för en intressant dokumentär. Historierna vi hör kommer många kunna relatera till.

Problemet är att detta skulle varit en kortfilm på max 30 minuter. Man förstår poängen redan efter 10 minuter, men allt dras bara ut och på 90 minuter blir det bara uttjatat. Trots tunga ämnen som tas upp, så hade man kunnat få med allt det och känslorna på den korta speltiden. Problemet är att jag heller aldrig är tillräckligt insatt i att lyssna på ett gäng personer som försvinner verkligheten till en virtuell värld i 90 minuter.

Att allting är enbart från den virtuella världen kan för vissa kännas nytt, men återigen det finns massvis med sådana videos på Youtube och ännu en gång är det kanske coolt i 10-30min men inte 90min.

Sevärt? Nja, inte riktigt se de första 30 minuterna och känn efter om det är något du vill se mer av eller känner dig nöjd.