Synopsis
Efter att ha satt stopp för 1963 års domedag, återvänder Umbrella Academy hem till nuet, övertygade om att de förhindrade den första apokalypsen och fixade denna gudsförgätna tidslinje en gång för alla. Men efter en kort stunds firande inser de att saker och ting inte är exakt (okej, inte alls) som de lämnade dem. Gå in på Sparrow Academy. Smart, stilig och ungefär lika varm som ett hav av isberg. Sparrows stöter omedelbart mot paraplyerna i ett våldsamt ansikte som visar sig vara det minsta av allas bekymmer. Att navigera sina egna utmaningar, förluster och överraskningar – och ta itu med en oidentifierad destruktiv enhet som orsakar förödelse i universum (något de kan ha orsakat) – nu är allt de behöver göra att övertyga pappas nya och möjligen bättre familj att hjälpa dem att rätta till vad deras ankomst gjorde fel. Kommer de att hitta en väg tillbaka till sina pre-apokalyptiska liv? Eller är den här nya världen på väg att avslöja mer än bara en hicka i tidslinjen?"Samma gamla historia, men fortfarande underhållande"
Jag har tidigare kritiserat denna serie för dess karaktärer. Mycket väl kan det vara så att dem beter sig exakt likadant i serietidningarna och att det är en av dem där "rövhåls" historierna, där man inte riktigt ska sympatisera med alla 100%. Vilket serier som "The Boys" bland annat lyckats fantastiskt med. Men även om man vill ha en serie med corky karaktärer tycker jag "Doom Patrol" gör ett bättre jobb än denna. Oavsett så står min kritik kvar i att jag blir frustrerad att i alla säsonger verkar ingen karaktär bry sig riktigt om det som står på spel.
Ännu en gång har vi karaktärer som anser småsaker är det viktigaste av allt. Gruppen är splittrad majoriteten av tiden och ännu en gång är det bara "Number Five" som verkar vara drivkraften bakom allting till att lösa huvudkonflikten, tills han själv också ger upp och blir piss full. Jag kan relatera lite grann där. Han är för övrigt min favorit karaktär i hela serien.
Med det sagt är detta fortfarande en välgjord serie, man ser att det är påkostat (för det mesta). Det är också en serie som aldrig gör mig uttråkad. Som sagt där är bättre superhjälteserier som gör liknande sak fast bättre utfört. Men där är ändå tillräckligt för att skapa underhållning, spänning och som alltid ett cliffhanger slut som leder in till nästa säsong. Så vi får hoppas Netflix inte avslutar denna serien mitt i en cliffhanger som de gjort med en del andra serier.
Jag tycker denna säsongen håller ungefär samma nivå som de två första. Jag börjar dock tröttna på karaktärerna en del, inte minst så är Allison riktigt bitter denna säsongen 24/7 så hon störde jag mig enormt på. Där är också en form av romans som bildas mellan Luther och Sparrow medlemmen Sloane. Jag hade kunnat skifta bort det som en onödig detalj, men det tar större och större plats under seriens gång. Anledningen är för att de ser båda varandra och är direkt kära. Serien har inte utrymme för att utveckla denna kärleken. Så det är helt klart den svagaste biten hela säsongen.
Visst är jordens undergång kul, men det är ett återkommande tema och jag undrar hur länge till serien kan hålla sig utan att byta mönster för mycket innan det fallerar helt för mig. Jag är fortfarande ombord och speciellt med cliffhanger slutet så vill jag ha en fjärde säsong. Men jag kan gott vänta några år än att jag måste ha den redan imorgon.
