Synopsis
Efter mer än 30 års tjänstgöring som en av flygvapnets bästa piloter, är Pete ”Maverick” Mitchell där han hör hemma – en modig testpilot som ständigt tänjer på gränserna och undviker den befordran som skulle komma att hålla honom nere på marken istället för uppe i luften. När han tränar en grupp avgångselever från Top Gun för ett specialuppdrag som ingen pilot någonsin utfört tidigare, träffar Maverick löjtnant Bradley Bradshaw, även kallad ”Rooster” - sonen till Mavericks bortgångne vän, radar-officeren löjtnant Nick Bradshaw, även känd som ”Goose”. Med en osäker framtid framför sig, och hemsökt av spöken från det förflutna tvingas Maverick att konfrontera sina största fasor, vilket kulminerar i ett uppdrag som kräver den ultimata uppoffringen av de som blir utvalda till att utföra det."En uppföljare som är bättre än första"
"Top Gun: Maverick" är uppföljaren till "Top Gun" och kommer ut 36år efter första filmen. Detta gör att filmen är det längsta mellanrum för en officiell uppföljare till en film där originalskådespelaren är med igen någonsin. Ett rekord jag inte visste filmen skulle ha på sitt bälte. Trots att jag är mellanvarm till originalet så såg jag ändå fram emot denna filmen. Delvis för att jag alltid ser fram emot en Tom Cruise film (utöver Marvel filmer är hans filmer event filmer). Han är ett av sitt slag där man verkligen kan sälja vilken film som helst med hans namn (förutom "The Mummy", men det är en helt annan historia). Men också att tekniken sedan 80-talet har förbättrats så jag ville verkligen se vad man kunde göra med flygscenerna med dagens teknik.
I skrivande stund när jag gör denna recensionen har filmen ett snittbetyg på 8.7 på IMDb. Jag älskade inte filmen så mycket, men det är en uppföljare som slår originalet enligt mig. Detta tack vare en förbättring på tekniken, men också en story jag händer med bättre i och är mer engagerande.
I min recension på första filmen nämnde jag att storyn aldrig riktigt greppar tag i mig. Detta då jag tycker den inte är riktigt 100% tydlig i vad deras uppdrag är det som ska göras, eller så tappar den mig i klippningen. Denna gången är jag med hela vägen. Det blir väldigt klart vad uppdraget är och vad dessa unga personerna måste träna sig inför.
Sedan har du redan en bakgrund med Maverick och Goose, vilket gör att relationen mellan Maverick och Gooses son Rooster blir mer dramatisk. Vi vet båda deras bakgrund och varför de beter sig som de gör mot varandra och man sympatiserar med båda deras reaktioner gentemot varandra. Miles Teller är riktigt bra i rollen här tycker jag.
Så storyn är helt klart enligt mig en förbättring. Men även flygplansscenerna är episka att titta på. Jag såg filmen i IMAX och det var värt varje öre. Det hjälper att Tom Cruise pushar för autenticitet och ingen CGI användes när han flög sina flygplan och var i cockpiten. Det märks och det gör allting mer spännande att titta på. Man blir engagerad på ett helt annat sätt. Återigen precis som med första filmen är där vissa scener jag inte fattar hur dem lyckades filma.
Där är även en fin scen med Val Kilmer som återvänder som Iceman. Med tanke på Val Kilmers riktiga hälsa var det ett frågetecken om han ens skulle återvända och det dem gör är väldigt passande och väldigt fint. Tillsammans med texten "In memory of Tony Scott" i slutet så blev jag ganska känslosam, för jag anser fortfarande att Tony Scott är en av de bästa actionregissörerna som gått på denna planet.
Soundtracket från ettan är också med och tillsammans med Lady Gaga's "Hold My Hand" blir det en perfekt mix av en ny låt med det gamla soundtracket.
Filmen är dock inte perfekt. Där är till exempel lite för många scener som återskapar samma scener som i ettan. För mig som såg om ettan två dagar innan, var dessa scenerna väldigt färska i minnet. Uppenbarligen spelar man mycket på nostalgi, men på sistone har många filmer som är uppföljare till gamla klassiska filmer upprepat många av de ikoniska scenerna som vi gillar. Det blir lite fegt och man ger inte tittaren så mycket nytt mer än att säga "minns ni detta från första filmen". Det är inte bara denna utan en rad andra filmer också. Vissa hanterar det bättre än andra, jag tyckte här var det mittemellan läge.
Kelly McGillis är uppenbart inte med, det har skrivits en del om detta men oavsett är hon inte med. Istället ersätts rollen typ med Jennifer Connelly. Hon spelar en annan karaktär men karaktären har ett förflutet med Maverick. Kruxet här är att hade man haft Kelly McGillis i samma roll, bara att hon spelade karaktären från ettan så hade det funkat bättre. För precis som med Maverick och Rooster är där historia från ettan tack vare Roosters pappa Goose som man redan byggt på. Här kunde man byggt vidare på det som Maverick och Charlie (Kelly McGillis) hade i ettan och de romantiska bitarna hade blivit starkare.
Nu är det en annan vid namn Penny som Jennifer Connelly spelar. Karaktären nämns tydligen av Goose i ettan men inte mer än det. Så när vi får reda på att de har historia ihop Penny och Maverick blir det inte lika engagerande som de andra relationen för vi har inget att jämföra med mer än ord och förklaring. Inte för att de inte har kemi ihop. Men jag tror innerst inne filmen hade gynnats av att det var Charlie i filmen och man hade en historia där från ettan. Det faktum att Charlie inte ens nämns är konstigt tycker jag.
"Top Gun: Maverick" är exakt vad en perfekt blockbuster ska vara. Riktiga fräcka actionscener, Tom Cruise flyger på riktigt, maffiga flygplansscener som jag inte fattar hur dem lyckades filma. Ljudet är massivt, storyn är mer engagerande än i ettan och jag blev känslosamt involverad i karaktärerna. Allt detta i en uppföljare till en film jag inte har så starka band till, är en indikation på att detta är högst sevärt.
