Synopsis
Maverick blir tillsammans med Goose antagen vid marinens berömda elitskola för blivande attackflygare – Top Gun. Där träffar han den kvinnliga instruktören Charlie, som även har en del att lära ut efter lektionstid. Katastrofen ligger dock ständigt på lur. En olycka inträffar som Maverick tar på sig skulden för och han tappar helt lusten för flygningen. Men så hamnar de unga och äregiriga flygarna mitt i en livsfarlig konfrontation med främmande makt där Maverick ser sin chans att ta revansch."Top Gun" var en megasuccé när den kom 1986. Den satte Tom Cruise på stjärnkartan och efteråt var han huvudrollsinnehavaren i alla filmer framöver. Regissören Tony Scott trots han gjort filmer innan dess, verkar också fått ett lyft och det inte sista gången han och Jerry Bruckheimer samarbetade. Den osar 80-tal och har en fantastiskt soundtrack till sig. Därför är det svårt för mig att säga jag är inte helt galen i denna filmen.
Storyn överlag är helt okej i mitt tycke. Jag tror problemet är att utöver Maverick bryr jag mig inte så mycket om karaktärerna i filmen. Relationen mellan honom och Charlie är bra, men förhastad. Iceman (Val Kilmer) är grym alla scener han är med i, men när jag såg om filmen förvånades jag över att han inte var med lika mycket som jag hade trott. Tar man alla hans scener och lägger ihop i en tidslinje tror jag inte det blir mer än 10-15 minuter.
Klippningen är också något jag är kluven till efter omtitt. Alla scener med flygplanen i luften håller än idag. Jag imponeras över hur de fick filmat en del av dessa scenerna med dåtidens kameror och teknik. Däremot när den klipper till närbilderna av karaktärernas ansikten inne i planet blir jag snurrig. Jag kan inte skilja någon åt då alla ser likadana ut, alla skriker och det klipps var femte sekund. Det är nog för att skapa en viss hets och klaustrofobi för tittaren. Men med 80-talets teknik har det inte åldrats väl och det påminner mer om moderna actionfilmer som klipper och har skakiga inzoomningar.
Kemin mellan Maverick och Goose är genuin så det gillar jag. Som sagt där är många saker jag gillar med filmen, men där är också saker som inte gör någonting för mig. Därför har denna filmen alltid varit en mellanmjölks film för mig. Det låter galet komma från ett 80-tals freak som mig, då denna skriker 80-tal. Jag föredrar helt enkelt bara andra 80-tals filmer som skriker 80-tal mer än denna.
Jag tror filmens status som en hit på 80-talet och satte Tom Cruise som huvudrollsinnehavare för resten av hans karriär, är det filmen är känd för mest idag. Där är en uppföljare som kommer ut och jag är väldigt spänd på hur de filmar flygscenerna med modern teknik. Jag trodde jag skulle gilla filmen mer efter en omtitt, men tyvärr känner jag likadant som första gången jag såg den.