Synopsis
Trettio år efter att deras populära tv-program slutade lever jordekorren Chip och Dale väldigt olika liv. När en skådespelare från originalserien försvinner på ett mystiskt sätt måste paret återförenas för att rädda sin vän."Tonmässigt svajar det men som hyllning till serien levererar den"
"Chip 'n' Dale: Rescue Rangers" är detta årtalets "Who Framed Roger Rabbit". Du har flera kända tecknade karaktärer som dyker upp under filmens gång och det är en hybridvärld där människor och tecknade figurer lever tillsammans, där de är kända på riktigt och karaktärerna de spelade var bokstavligen karaktärer då dem var på riktigt. Det hela är också ett mysterium som ska lösas, så mycket är taget från Roger Rabbit filmen.
Men jag förstår att detta är baserat på den tecknade serien med samma namn. En serie jag faktiskt såg på som barn och gillade. Inte sett alla avsnitt, men jag såg min andel och är bekant med en del av skämten som görs här.
Jag var extremt skeptisk till denna filmen. Baserat på trailern och det faktum att Disney som bolag står bakom filmen gör att jag var orolig att filmen inte skulle gå hela vägen med en del skämt och karaktärer. Det hela sluta med att allting blir 50-50 och är de mest frustrerande med filmen för mig.
Det märks att filmen vill pusha på en del skämt och saker, men stoppas antagligen på grund av att Disney ändå är bolaget bakom filmen. Jag vet inte vad Akiva Schaffer ville med filmen för tonen svajar en del. Där är mörka och roliga saker som gör narr av det vi älskar inte bara från Disney men även andra bolag. Men samtidigt är det paketerat i en klyschig film som inte har några som helst överraskningar som att dess målgrupp faktiskt är barn. Medan allt annat indikerar på att filmen är för vuxna. Jag har svårt att tro att många barn sitter och kollar på "South Park" eller fattar skämtet om tidig animation från 2000-talet.
Det är dessa saker som krockar med varandra som gör att jag finner filmen svajar i tonen och det känns som att Akiva Schaffer från början ville göra något som var ett skämt och en kommentar inom nostalgi, meta humor och vara mer vuxeninriktad. Men längs vägen blev de mer barnvänligt. För somliga saker är så barnsliga eller klyschiga för storyn att det inte kan vara riktat åt vuxna.
Men utöver det, är där en del jag faktiskt gillade med filmen. Man förstår att de som gjort den växte upp med serien som barn. Det är ett äventyr som ändå håller mig intresserad och är aldrig uttråkad. Relationen mellan Chip och Dale (Piff & Puff) är bekant, men jag gillar dessa karaktärerna så redan där drivs mycket av filmen för att jag gillar dem.
Är det tråkigt att inte hela gänget är samlat med Monterey Jack, Gadget och Zipper. Absolut, men av trailern visste man redan att detta var fokus på Chip och Dale.
När skämten väl landar är det ändå ganska roligt. Som sagt där är en del meta humor som går hem hos mig. Jag bara önskar de verkligen gått längre med en del av det. Inte för att säga för mycket men där kastas skit på bland annat "Cats" och den gamla designen på Sonic innan de ändrande designen för live-action filmerna. Där är till och med en monolog som involverar "Paw Patrol" och av rättighets skäl får de inte visa dem, men gud vad jag önska jag hade kunnat se den scenen när karaktären beskriver den.
Så ja, där är en del att gilla med filmen. Jag vet inte om det är för att Disney är bolaget bakom som satte käppar i hjulet eller om det var att man ville tilltala unga också. Jag tror den rätta vägen hade varit att satsa på en PG-13 rating och satsats på den vuxna målgruppen. Men de hade aldrig hänt så länge Disney stod bakom filmen.
I slutändan handlar det om slutprodukten vi fått och det vi fått är helt klart sevärt, smått roligt och är ändå i det stora hela en hyllning till serien. Av alla Disney+ originella filmer som gjorts är det nog ändå den bästa (på rak arm).