Clark

"Clark" är nog ta mig fan en av de bättre svenska serierna som har producerats på ett bra tag. Nu ser jag otroligt lite svenska serier överlag, men av det jag sett så håller denna en högre standard än det jag sett tidigare. Mestadels för att serie skaparen och regissören Jonas Åkerlund har ett visuellt öga och använder sig av teknik och det visuella mediumet till att berätta historian och inte bara en vanligt straight-forward biopic.

Om ni inte förstod det av synopsis eller trailern så är detta en miniserie i 6 delar som handlar om rånaren Clark Olofsson, mest känd från Norrmalmstorgsdramat där det kända "Stockholms syndromet" föddes från. Serien skiljer hans unga kriminella liv, hans olika resor, hur han återgick till brottsligheten gång på gång, hans tid inne på diverse fängelse och alla hans relationer med diverse kvinnor. Det kan låta uttjatat, men Jonas Åkerlund hittar ett bra sätt att få varje avsnitt att känns underhållande och annorlunda från det förra.

Bill Skarsgård är riktigt bra i rollen som Clark. Jag undrade verkligen varför han tackade nej till "The Northman" för att göra en svensk serie, men efter att ha sett serien och den rollen Bill spelade här gentemot den roll han skulle ha spelat i "The Northman" förstår jag honom varför han valde detta projekt över Hollywood filmen (från en skådespelares perspektiv).
Utöver Bill så tycker jag Hanna Björn som Maria är en av stjärnskotten som föds här. Karaktären Maria är uppenbart den mest utvecklade karaktären av alla de kvinnor som Clark stöter på under seriens gång och helt klart märks det att hon spelat viktigast roll i hans liv. Hanna Björn får fram många bra känslor i alla hennes scener hon är med i.
Vilhelm Blomgren som polisen Tommy Lindström är bra han med. Han får mer att göra i vissa avsnitt mer än andra. Det märks tydligt man försöker skapa en "Catch Me If You Can" relation mellan Clark och Tommy där Clark är Leonardo DiCaprio's karaktär och Tommy är Tom Hanks karaktär. Det når inte riktigt dit och jag hade eventuellt önskat några få extra scener i sista avsnittet för att förstärka deras relation och kanske en scen där Tommy försöker rätta till Clark eller där Clark får lite halvt fader-känsla för Tommy. Den är där och nosar på det, men når inte hela vägen för mig.

Under seriens gång dyker även kända personer upp som är i ett avsnitt. Vissa är med hela avsnittet, medan andra bara dyker upp i någon minut. Det är smått kul, även om det kanske tar en ur serien för det enda man tänker är "oj där är Babben Larsson", "oj där är David Batra", "oj där är Tommy Körberg" etc.

Men det som jag verkligen älskade var som sagt det visuella användandet av att berätta historian. Visst det är inget nytt sett till Hollywood filmer. Men för svenska medel behöver vi göra mer sådant här i våra filmer och serier för att göra traditionella berättelser mer unika. Klippningen kommer även till stor användning här och så som trailern är klippt är också själva berättandet i serien. Jag älskade trailern så jag gillade detta skarpt under hela seriens gång.

Det bjuds också på en del komik som genuint är rolig och en del spänning och action. Men framförallt har serien en viss beroendeframkallning. Så fort jag såg färdigt ett avsnitt ville jag se nästa och när jag sett klart sista avsnittet kändes det tråkigt. Vilket leder mig till det största problemet jag har med serien. Återigen märks det att svenska serier och filmer lider även när man har ett unikt berättande och tar ut svängarna. Men det hade behövts ytterligare en 10 minuter i sista avsnittet för att knyta ihop säcken bättre. Det var så pass abrupt att jag var tvungen att dubbelkolla så jag fått alla avsnitt och att det verkligen var 6 avsnitt som gjorts och inte fler.

Detta var trots de små bristerna jag hade med serien, otroligt underhållande att titta på. Det finns en chans att jag faktiskt ser om serien en vacker dag i framtiden för det går verkligen nästan hela vägen detta. Om ni gillade trailern kommer ni gilla serien skarpt och likaså skådespelarna, klippningen, regin, musikvalen som är spot-on och det visuella gör detta till något svenska filmer och serier bör eftersträva mer efter.