Synopsis
Mållgan är Alfons hemlige vän som bara han kan se.
Alfons vill inte sova utan vill höra mer saga, är törstig, spiller och måste kissa.
Alfons är rädd för spöken och monster när det blir mörkt och man är ensam.
"En överlag helt ok bokfilm med Alfons Åberg, men med en del sorgliga och dåtida inslag”.
Denna tredje bokfilm, regisserad av Tomas Alfredson, innehåller även den tre kortfilmer som denna gång inleder med att Alfons har tråkigt och pappa har sysslor att göra – i Alfons och hemlige Mållgan. Då är det bra att ha en osynlig kompis som Mållgan, som kommer precis när Alfons vill.
Den första filmen är vardagsmysig men också lite sorglig. Här får vi tydlig inblick i hur det som barn kan vara att känna sig ensam och hur det som vuxen kan vara att vara ensamstående. Alfons vill leka och pappa måste fixa. Samtidigt så lyfts den fina relationen mellan Alfons och pappa fram väldigt bra i denna film.
I andra filmen, God natt, Alfons Åberg, är Alfons fyra år och vill inte sova – även fast klockan nästan är nio på kvällen. Han vill att pappa skall läsa en saga – efter det kommer han på att de glömt att borsta tänderna, sedan blir han väldigt törstig och måste dricka. Han spiller i sängen och på golvet, pappa måste torka. Sedan blir Alfons kissnödig. Han kommer på grej efter grej han måste göra eller kolla, istället för att sova och håller trötta pappa vaken.
I tredje filmen Vem spökar, Alfons Åberg? är Alfons fem år och vet att spöken och monster inte finns på riktigt. Men när det är kväll och mörkt så kan han ibland glömma detta och blir rädd och orolig. Alfons går hem själv och är sedan ensam hemma ett tag innan pappa kommer hem – något som inte är standard idag i den åldern. Här blir det lite sorgligt igen, där vi får följa Alfons som är rädd och gömmer sig tills pappa kommer hem. När pappa sedan kommer hem skickar han ned Alfons ensam i källaren för att hämta cykelpumpen, för att spara tid kommande vardagsmorgon. Alfons blir rädd på nytt då lampan i källaren är trasig och när sedan lampan i trapphuset slocknar så når han inte upp till knappen för att tända.
Ur ett barnperspektiv är filmens kulisser mysiga och fina att titta på, men liksom tidigare filmer benämns saker som förskola, som många barn går på idag, som Daghem eller Dagis. Vuxna röker inomhus och barn får göra sådant som man gjorde förr men som är ovanliga idag.
I God natt, Alfons Åberg kan de flesta fyraåringar känna igen sig i allt man kan komma på att göra när man egentligen måste sova. I Vem spökar, Alfons Åberg? är händelserna kanske mer främmande och filmen i sig mörk och lite läskig.
Liksom de tidigare bokfilmerna är de baserade på Gunilla Bergströms böcker, utan egentliga korrigeringar och därmed mycket dåtidskänsla. Men det är ändå inte konservativt på samma sätt som i Bara knyt, Alfons! vilket gör denna bokfilm bättre. Jonas Karlsson är berättarröst precis som tidigare.
Alfons och hemlige Mållgan har premiär den 18 mars på Folkets Bio.
