Synopsis
Jag är Zlatan är en sann underdog-story om killen från Rosengård som inte hade något, men som fick allt – med talang, hårt arbete och trots motgångar vågade tro på sig själv och sin livsdröm."Som helhet blir det stolpe ut"
"Jag är Zlatan" är en biografi om fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimović om hans unga dagar och hur han gick från Ajax till Juventus. Där är inte så mycket på pappret här egentligen. Det är en klassisk "rags to riches" historia, men filmen förlitar sig alldeles för mycket på att man redan vet vem Zlatan är sedan innan. Visserligen är det svårt även för icke sport fans att inte veta vem han är. Men filmen gav inte så stort behov av att ge mig riktigt vem denna personen är och varför där ens har gjorts en film om honom (mer än att han är ett känt namn).
För mig tyckte jag klippningen och berättandet var ganska slarvigt utfört. Eller rättare sagt ganska rörigt. Där var ingen riktig struktur i mycket av scenerna och istället så slutade en scen efter max 2 minuter innan man gick till nästa. Där var ingen riktigt uppbyggnad för någonting och ena scenen spelar en ung Zlatan på grusplanen, medan han i nästa redan har blivit utvald till att spela i FBK Balkan. Istället för att berätta en linjär historia och ta sin tid, så förhastar man allting och man ska redan veta vem personen är i förhand, lite den känslan fick jag.
Man kan också göra en rolig drinkspel genom att ta en shot varje gång man ser Zlatan går och kameran är placerad bakom honom.
Det som räddar lite av filmen är skådespelarna. Granit Rushiti som spelar den äldre (tonåringen) gör ett bra jobb i att gestalta Zlatan. Han får till det med rörelserna och ansiktsuttrycken väldigt bra och det märks han har studerat Zlatan väldigt väl. Men personen som stjäl showen är Cedomir Glisovic som Zlatans pappa. Han är den typiska härliga pappan som säger exakt det han tycker och tänker utan att känna någon som helst omtanke i det. Två av de bästa scenerna är när de spontant ska till IKEA och köpa en ny säng samt när han pratar med rektorn om att Zlatan har betett sig illa i skolan.
Jag hade önskat lite mer fotbollsscener faktiskt, men det vi får är helt okej utförda. Men man kan tydligt se green-screen bakgrunden i sista matchen. Jag är också glad att som skåning att de faktiskt har castat skånska skådespelare i rollerna, så vi inte får någon känd med på ett hörn bara för att som ska försöka sig på en skånsk dialekt eller ingen dialekt alls. Det gör det hela mer autentiskt och det uppskattas faktiskt.
För inbitna Zlatan fans eller de som läst boken som filmen är fritt baserat på, så kommer nog filmen gå hem. Det var rätt fullt i salongen jag såg filmen med och publiken verkade gilla filmen (där var till och med en scen som gjorde att de applåderade). Jag hade bara önskat ett bättre berättande, nu kändes det väldigt löst allting och man bara gick från scen till scen utan vidare tanke. Jag kan inte påstå jag fick veta något mer om Zlatan som person heller. Där är bra saker i den, men som helhet är det mer stolpe ut än in.
