"En intetsägande resa"
Synopsis
Det är äldste sonen som sitter tyst vid ratten i denna originella roadmovie som framkallar både skratt och tårar och är både enkel och komplex. Bredvid sitter hans oroliga mamma, och i baksätet tjafsar pappan, med brutet ben, med den yngsta, oförskämda sonen. Med i bilen finns också en hund. Målet för resan är till en början oklart, klart däremot är att det definitivt behöver mörkas för alla som familjen möter på vägen.Detta är återigen en film där jag läste synopsis och tyckte det lät spännande och intressant. Men där slutresultatet gynnar ut i besvikelse. Eller ja, jag gick inte in och förvänta mig ett mästerverk. Men vad jag fick var istället en film som var otroligt intetsägande.
Vad är målet med denna "roadtrip". Saken är den att vi aldrig riktigt får veta. Eller jo att den äldsta sonen i familjen ska slå följe med någon grupp som gör att han kommer vara borta från sin familj. Men vad det är för grupp och varför han är tvungen att gå med nämns aldrig en enda gång i filmen. Det gör det otroligt svårt för tittaren att koppla sig in i handlingen och denna familjens resa.
Emellanåt blir den smått experimentell. Med att pappan och den yngsta sonen (som förövrigt är jätte irriterande hela filmen) pratar med varandra och helt plötsligt svävar de i rymden och blir mindre och mindre. Eller det faktum att sista scenen nästan är ett musikal nummer, som att jag slagit på någon Bollywood film.
Där är en scen som är jättesnyggt filmad när de tar farväl av den äldsta sonen (påminde om "Fargo"). Men överlag så var där typ ingenting med denna filmen som jag kunde känna någonting för. Väldigt intetsägande och tråkigt i slutet.
