GIFF 2022: Historjá – stygn för Sápmi

"Sameblod" var för mig en av de bättre svenska filmerna som kommit ut på ett tag, enda problemet var att jag tyckte slutet var abrupt och är något svenska filmer oftast har gemensamt med varandra. Men det är en viktig film som tar upp sättet vi svenskar har hanterat de samiska folket i vår historia. Nu kommer denna dokumentären som ger ett rejält luft i den frågan igen.

Jag har på senare tid blivit mer och mer intresserad av de samiska folket. I skolan var det aldrig något vi lärde oss i historia lektionerna och det känns mest som att när man tar upp de med folk att man bara sopar det under mattan. USA har i varje fall på sista åren blivit mer uppmärksammade med sättet de har hanterat ursprungsamerikaner och afroamerikaner. Det är hög tid att vi i Sverige öppnar upp och pratar om att även vi har gjort likadant med det samiska folket.

Som ni kanske förstå är det ett ämne jag blir väldigt engagerad i. Denna dokumentären är en bra sådan att öppna upp den dörren. Men utöver hur den nämner hur det samiska folket har hanteras, så följer vi Britta Marakatt-Labba som syr stygn där hon berättar historian om de samiska folket. Hon uppmärksammades tack vare en 24 meter lång broderi som berättar samiska historian på en konstutställning. Därefter följer dokumentären henne i hennes vardagliga liv, hennes historia och även klimatkrisen som man märker av tydligt uppe i de lappländska fjällen.

Filmen är jättebra berättad, med något av de finaste fotot jag har sett i en svensk dokumentär någonsin. Jag hoppas filmen snabbt blir tillgänglig på SVT Play eller dylikt efter sin biorelease så allt fler kan ta del av denna filmen. Det är trots allt en av de viktigaste svenska dokumentärerna som har gjorts. Det är dags att vi börjar prata om den samiska historian och kulturen i detta land och det förtryck som de har fått leva med i alla år.