Synopsis
Teaterregisssören och skådespelaren Yasuke Kafuku (Hidetoshi Nishijima) har ett passionerat förhållande med sin fru sedan 20 år, manusförfattaren Oto (Reika Krishima). De bollar idéer när de har sex och under bilresor. För paret är deras fordon en scen och inte bara ett transportmedel. Men även till synes harmoniska förhållanden kan ha oanade komplikationer."Välspelat och berör ända in i märgen"
"Drive My Car" har bara blivit större och större för varje månad som går. Den är nästan inskriven till att vinna bästa utländska film vid årets Oscarsgala och även potentiellt även kunna bli nominerad för bästa film. Det ska tilläggas att jag såg filmen klockan 20.00 på kvällen och på tre timmar var den slut vid 23.00 och jag var uppe sedan 05.00. Så ibland kände jag att filmen gärna fick sluta för jag var så trött. Men det har ingenting med filmens kvalité att göra, utan är helt och hållet på mig.
Med all rätt så hade denna filmen inte gjort något för mig. En speltid på tre timmar, med en titel som "Drive My Car" och en handling som låter som taget från en såpopera. Men detta är verkligen nyanserat, välskrivet och berör otroligt mycket. Där är delar jag gärna vill återkomma till och få den djupare analysen, då jag som sagt var ganska seg när två timmar hade passerat.
Men vad jag känner mest är att filmen får dessa tre timmarna att kännas värda. Det är aldrig att någon dötid inträffar och varje scen har någon mening. Där är också flera scener där dialogerna är otroligt starkt skrivna och skådespelet levererar likt väl.
Som sagt jag känner jag gärna ser om delar av filmen innan jag ger en fullkomlig bedömning. Men i nuläget förstår jag hyllningarna. Det känns som jag varit med om något speciellt.
