Photo: Courtesy of Sundance Institute
"Den varmaste, roligaste och den bästa filmen på Sundance hittills"
Synopsis
Brian är en förtjusande utstickare och bor ensam i en walesisk dal och uppfinner konstiga grejer som sällan fungerar. Efter att ha hittat ett kasserat skyltdockahuvud får Brian en idé. Tre dagar, en tvättmaskin och diverse reservdelar senare, har han uppfunnit Charles, en artificiellt intelligent robot som lär sig engelska från en ordbok och visar sig vara en charmig, fräck följeslagare. Men snart utvecklar Charles också autonomi. Förbryllad av den vidare världen - eller vad som ligger bortom stugan där Brian har gömt honom - längtar Charles efter äventyr.Precis som jag skrev ovanför är detta utan tvekan den varmaste, roligaste och överlag bästa filmen jag sett på Sundance hittills. Medan alla andra har lagt mer fokus på tunga ämnen, en överlag långsammare tempo och där storyn har svajat mot tredje akten. Så behåller "Brian and Charles" ett och samma tempo under hela filmens gång och en film man blir genuint varm och glad över.
Filmen är baserad på regissörens kortfilm med samma namn som kom ut 2017. Denna kortfilmen har jag faktiskt sett då den blivit något känd på Youtube. Kortfilmen har lite samma känsla, men med långfilmen får man mer kött på benen till något man redan kände kunde vara en långfilm.
Kemin mellan Brian (David Earl) och Charles (Chris Hayward) är underbar. Ibland behöver det inte vara två människor för att få fram det bästa ur ett samspel. Designen på Charles är också något som stannar kvar hos en, i alla fall för mig så minns jag fortfarande kortfilmen hans distinkta look (samma look här).
Det är också överlag bara en rolig film. Flera skratt från min sida och mot filmens slut kunde jag bara inte sluta le och finna glädje och värme med denna filmen. Ibland behöver det inte vara de mest populära filmerna som är favoriterna på en festival. Vi får ser hur året jämnar ut sig, men det skulle inte förvåna mig om denna hamnade bland favoriterna detta året.
