Synopsis
En mystisk luffare slår sig ihop med ett cirkussällskap, lär sig deras cirkusknep och upptäcker sin egen fallenhet att låtsas läsa andras tankar. Hans karisma tar honom till slut till storstaden och tillsammans med sin assistent tillika flickvän fortsätter de lura folk, men nu inflytelsefulla och rika personer. Det hela ställs på sin spets när han möter en slug psykiatriker som använder honom till sina egna syften. Frågan är vem som lurar vem till slut."Guillermo del Toro briljerar ännu en gång"
"Nightmare Alley" är den första filmen från Guillermo del Toro sedan han vann en Oscar för bästa film med "The Shape of Water". I huvudrollen ser vi Bradley Cooper och sidorollerna är fyllda med kända skådespelare. För alla Guillermo del Toro älskare så kommer man gilla denna. Man har vant sig vid ett visst stuk och vad man kommer få från honom.
Av alla aktuella Hollywood regissörer just nu, så är väl Guillermo del Toro den jag är mest lik. Han har en förkärlek till monster, han lägger fokus på det visuella och de utstötta personerna är oftast huvudpersonerna och de vanliga människorna porträttas som onda. Därför är det jättekul att en sådan person får göra stora Hollywood produktioner.
Detta är inte direkt hans bästa film. Men det är likt väl en fantastisk sådan. Bradley Cooper gör en av hans bästa rollpresentationer i hela hans karriär här. Det hade räckt med sista scenen och det hade varit det per automatik, men under hela filmens gång levererar han utan tvekan det bästa han har gjort i en huvudroll.
Visuellt sätt är det en enastående film att kolla på. Guillermo del Toro har alltid haft ett öga för det visuella och gör inte en besviken här heller. Framförallt är det första halvan av filmen när vi befinner oss på karnevalen som det visuella verkligen får skina.
Filmen är uppdelad i två delar kan man säga. Ena är i början när Bradley Cooper anländer till karnevalen och får jobb där. Andra halvan är två år senare när han är en känd "tankeläsare" som kan kontakta folk på andra sidan åt folk. Här träffar han Cate Blanchett och man kan ana lite ugglor i mossen av henne. Båda två delarna är intressanta och välgjorda. Men jag tog lite mer extra omtyckte för första halvan med karnevalen, för det är även här del Toro känner sig som mest hemma. Det är lite Chaplin's "The Circus" möter "Freaks".
