Synopsis
I PELLE KANIN 2: PÅ RYMMEN är det älskvärda busfröet tillbaka. Bea, Thomas och kaninerna har skapat en fungerande familj, men hur mycket Pelle än försöker kan han inte bli kvitt sitt rykte som bråkstake. Han ger sig då ut på äventyr utanför trädgårdens trygga mur och hamnar i en värld där hans busiga upptåg faktiskt uppskattas. Men när hans familj riskerar allt för att komma och hämta hem honom måste Pelle fundera igenom vilken sorts kanin han egentligen vill vara."Rolig, gullig och charmig uppföljare"
Här är en chockerande detalj för er. Jag tycker den första "Peter Rabbit" filmen är en väldigt rolig film och är för mig tillsammans med "Paddington" filmerna en av de filmer på senare år där man mixar CGI karaktärer med riktiga människor några av de bästa inom den "subgenren". Med de sagt så höll jag inte andan för en uppföljare och när jag väl såg trailern så gjorde den inte jättemycket för mig. Så jag gick in och förvänta mig inte stordåd från denna uppföljare och till min överraskning så levererar denna uppföljaren. Det är verkligen inte "Paddington 2" nivå som är en av de bästa filmerna som kommit ut de senaste 10 åren. Samt filmen kanske inte fick mig att skratta lika mycket som ettan. Men det är fortfarande en väldigt värdig uppföljare som jag fick många skratt av.
Jag har uttryckt tidigare hur jag har svårt för James Corden. Dessa filmerna är de enda jag klarar av han i, dels för att det bara är hans röst. Men även för hur karaktären är skriven. Där är till och med ett skämt som involverar Peters röst och att andra finner den jobbig. Så det faktum att Corden kan skämta om sin jobbighet och överbelastning i saker och ting gör det lite lindrigare, men snälla låt han inte fortsätta skådespela.
De flesta skratten kommer från Domhnall Gleeson och hans sätt att agera och bli utsatt för saker och ting. Han har komisk tajming rakt igenom. Dessvärre har han inte lika mycket att göra här som i första filmen. Även handlingen mellan han och Rose Byrne med hennes sätt att publicera hennes bok känns väldigt 90-tals film. Där David Oyelowo är den pengagiriga chefen. Fast skämtet de avslutar med honom är ganska roligt. Det är snarare handlingen med Peter som är mer intressant, medan humorn är från andra sidohandlingen. Så det blir den udda mixen.
Denna uppföljare må kanske inte vara lika rolig som ettan. Men det är fortfarande en väldigt bra uppföljare och som jag genuint skrattade och gillade rakt igenom. Detta är helt klart filmer jag kommer införskaffa i min samling och som tagit mig med överraskning och som jag lär återkomma till i framtiden. Vi får se om det blir en tredje film eller inte, men det hade jag inte sagt nej till om de håller samma nivå som detta.
