West Side Story

Precis som med alla filmälskare så är Steven Spielberg en av mina favoritregissörer. Det går inte att förneka att han har satt sina avtryck på Hollywood och kommer gå ner i historien som en legend (vilket han redan är) och han kan mycket väl vara den mest kända Hollywood regissören som någonsin funnits. Dessutom har han ett resumé med fantastiska mästerverk under bältet och filmer som format massvis med personers barndom (mig själv inkluderad).

Därför är det lite tråkigt att han de senaste 10åren inte riktigt haft någon direkt hit. Visst somliga filmer har tjänat in en del pengar och vissa vunnit Oscars. Men kvalitén i mina ögon har inte riktigt varit där den brukar vara och jag kan nog bara räkna upp en handfull med filmer som han gjort sedan början av 2000-talet som jag tycker är bra.
När nyheten sedan går ut om att han har skrotat att göra vissa filmer för att satsa på en remake av "West Side Story" så blev jag genuint orolig. Har en av de mest folkkära och betydelsefulla regissörerna någonsin tappat det helt, om det är någon som inte ska göra remakes på en av de mest omtalade, omtyckta musikalerna någonsin så är det väl ändå honom.

Jag älskar när jag har fel och kan säga att detta är exakt så en nytolkning av en klassiker ska vara. Den försöker inte förbättra eller se ner på originalet, utan snarare vara en annan historia av samma berättelse. Vissa musikalnummer är ändrade om i ordningen och miljöerna är ombytta till andra miljöer. Allting fungerar och det är exakt så här man gör. Jag är extremt glad över slutresultatet och att Spielberg kan ha en av sina bättre filmer på väldigt länge.

Kärnan av historien är fortfarande densamma. En klassisk Romeo & Julia berättelse och har man sett originalet kommer man känna igen allting. Men vad Spielberg lyckas med är att han ändrar om miljöerna och utseendet på filmen. Medan originalet är uppenbarligen en studio film där bakgrunden är handmålade skyskrapor, så befinner vi oss ute i riktiga miljöer i denna. Båda två använder sina respektive miljöer till sin fördel. Färgkomponenterna är också annorlunda i denna och istället för att lägga mycket fokus på att göra det mer som ett fantasiland, så är denna mer grundad i verklighet och har en mer "smutsigare" palett.
Men med det sagt är där fortfarande färger som poppar i filmen och man använder det väldigt effektivt.

Som jag skrev ovanför så är somliga musikalnummer ändrade och vissa kommer senare än i 1961 filmen. Men här lyckas man göra det till filmens fördel och ändringen gör mig absolut ingenting, snarare så uppskattar jag att man gjort om vissa och det funkar hur bra som helst för storyn och karaktärerna. Vissa karaktärer får andra låtar att sjunga etc.
Vad som också hjälper är att miljöerna för varje sångnummer skiljer sig från hur de är i originalet också något som jag gillar och uppskattar. Det är intressant för det är som att det är samma film men ändå inte, exakt den känsla ska man ha när man ser en remake av ett original.

Alla skådespelarna är fantastiska. Något som originalet får kritik för idag är castingen av att latin-amerikanarna i den inte riktigt är latinare och framförallt Natalie Wood som trots en fantastisk insats och begåvad skådespelare hon var, så hade man nog inte gjort så idag. Rachel Zegler som María är enastående. Hennes första långfilm och vilken minnesvärd insats. Vilken röst, vilket skådespel. Hon var född och gjord för sådana här filmer.
Otroligt roligt att Rita Moreno också dyker upp och hennes musiknummer är en av de som kommer stanna kvar mest hos mig.

Spielberg som också aldrig gjort en musikal förr, känns som han är rutinerad i genren efter att ha sett denna. Varje kameravinkel är i synk med hur låtarna och koreografin är. Filmen trots sin tunga historia är full med energi. Jag har sagt det förr med Martin Scorsese och Ridley Scott, men dessa personerna som är i sin höga ålder fortsätter göra filmer med hög energi som att de är en 30-40åring bakom kameran.
En annan aspekt är att filmen verkligen har den där 50-tals känslan. Den är filmad på 35mm och när man ser den så är det som en tidsmaskin att denna filmen kom ut när originalet kom ut. Hela filmen är som ett kärleksbrev till de gamla pampiga musikalerna som vi tyvärr får alldeles för sällan nu för tiden. Med det sagt så har 2021 varit året för musikalfilmer då vi verkligen fått mer än vad vi brukar få från de stora bolagen.

Filmen är verken bättre eller sämre än 1961-versionen. Båda två är fantastiska på varsitt sätt och funkar utmärkt som kompanjoner till varandra. Jag är bara så glad och lyrisk över att detta är en remake som faktiskt levererar och gör det på en så omtalad film. Det känns som där är en betydelse mening bakom varför Spielberg valde att göra denna historian på nytt och jag applåderar honom för det. En fantastisk musikalisk nytolkning som jag kommer se om lika mycket som originalet.