Synopsis
Filmen utspelas i Nordirland i slutet av 1960-talet. I händelsernas centrum står Buddy, en ung pojke som närmar sig tonåren. Buddys liv är fyllt av familljekärlek, lekfullhet och blomstrande romantik. Men då hans älskade hemstad drabbas av allt större oroligheter, står hans familj inför ett viktigt val. Ska de hoppas på att konflikten kommer att gå över eller ska de lämna allt de känner till bakom sig, för ett nytt liv."Värmer i hela hjärtat"
"Belfast" är skriven och regisserad av Kenneth Branagh och är baserad på hans egna barndom och uppväxt, så det är lite av en självbiografi. Lite vad Roma var för Alfonso Cuarón. Kenneth Branagh som regissör är verkligen hit eller miss, men när han verkligen har en hit då jävlar är det oftast något fantastiskt. "Belfast" är en fantastisk film som är en av årets absolut bästa och hjärtevärmande filmerna jag sett.
Handlingen där vi följer ungen Buddy mitt i tumultuariska Belfast där ett inbördeskrig startar mellan katolikerna och protestanterna berör verkligen. Men att se det från ett unges perspektiv gör att man ser det från oskyldiga ögon. Trots ett seriöst ämne och en del tunga scener, är detta otroligt upplyftande och hjärtevärmande som går enda in i hjärtat.
Jude Hill som spelar Buddy är en fantastisk skådespelare, Hans första långfilm och detta hade kunnat vara en jobbig grabb att följa. Men jag såg mycket av mig själv i denna lilla ungen. En grabb som är så otroligt optimistisk till så mycket i livet, glädjen att bara få gå på bio med familjen, eller suget av en chokladkaka att man är villig att stjäla en. Man kan inte annat än att bara le när han är framför kameran.
Supporten från alla andra skådespelare är femstjärniga de med. Caitriona Balfe som mamman som desperat försöker hålla familjen samman och inte vill lämna då där är för mycket historia och allt de liv de skapat i stadsdelen de bor i. Medan Jamie Dornan som pappan förstår den allvarliga situationen, men vill ändå vara med sin familj. Sedan har vi Judi Dench och Ciarán Hinds som farmor och farfar. Deras insatser är så pass trovärdiga att jag köpte detta var ett äldre par som varit tillsammans i över 50år. Scenen när Ciarán Hinds börjar sjunga och dansa med Judi Dench är något av de vackraste jag sett kärleksväg detta året på film.
Filmen har också en del humor i sig som faktiskt är ganska kul. Det är ingen skrattfest, men där är genuint roliga moment från vissa situationer som Buddy hamnar i, eller hans reaktion på somliga saker. Den är också jättesnyggt fotad. Den är i svartvit, med vissa stycken i färg. Som när de går på bio är filmen de ser i färg. Detta kanske är en underton med att livet på film är mer färgglatt och magiskt än den verklighet som Buddy befinner sig i (eller så överanalyserar jag bara).
Jag kan helt enkelt inte sluta tänka på denna filmen. Den tog mig på bar gärning och berörde verkligen. Trots allvarliga situationer och något hemskt som också har hänt i vår historia (pågår än idag också). Så blir jag varm i kroppen att trots allt detta så finner Kenneth Branagh optimism hos Buddy och jag själv tas till min egna barndom. En mer hjärtevärmande och upplyftande film detta året får man leta efter. En av de sista dialogerna som Jamie Dornan säger till Buddy i filmen summerar allting och bör vara något alla människor på denna jord bör leva efter.
