Synopsis
Det är 1600tal och pesten härjar i Italien. Nunnenovisen Benedetta ser visioner av Jesus, något som både skrämmer och inspirerar den allestädes närvarande katolska kyrkan. Själv tar hon tillfället i akt att leva ut sina begär efter makt och sexuell tillfredsställelse."Sex, våld och synd i klassisk Paul Verhoeven anda"
"Benedetta" är den allra senaste filmen från Paul Verhoeven. Ett bekant namn som tyvärr inte gör Hollywood filmer numera, utan har verkat hittat sin rätta plats bland europeiska och franska filmer. "Benedetta" är dock den första av hans europeiska filmer jag sett och det är verkligen långt ifrån vad "Robocop", "Total Recall" eller "Starship Troopers" är.
Filmen är baserad på en sann historia, men hur mycket vida är sanning och hur mycket man ska ta med en gnutta salt får man avgöra själv. Detta är dock ganska brutalt och skimmer inte bort för verken naket eller våld. Klassisk och typisk Paul Verhoeven som fortfarande inte kör på den tama sidan. För mig var filmen som bäst när den hade dessa scener, som en scen när Jesus rider på en häst och mördar folk med ett svärd. Eller när de tar en trästaty av jungfru Maria och omvandlar den till en dildo. Sådana scener är väldigt skakande, men saker man kommer ihåg. Det är inte en film som är rädd för att få kritik.
Där är dock lite för många sidohandlingar som pågår samtidigt. Ena har vi Benedetta som sägs se den riktiga Jesus. Sen har vi den äldsta nunna som betvivlar detta, samtidigt som Benedetta inleder en romantisk relation med en av de nya nunnorna. Mitt i bakgrunden pågår pesten och en högt uppsatt katolsk präst kommer till byn för att avgöra om det Benedetta säger är sant eller falskt. Det är helt enkelt mycket som serveras på tallriken samtidigt och jag hade kanske önskat ett lite mer centrerat narrativ för filmen.
Den säger aldrig rakt ut om det Benedetta går igenom är på riktigt eller om allting är påhitt från hennes sida. Där är dock tillräckligt med ledtrådar som ger intrycket av att hon ljög och lurade allihop. Men den säger aldrig det, eller visar det rakt ut.
I sin helhet är "Benedetta" ett tecken för mig att Paul Verhoeven fortfarande kan vara aktuell och relevant även om han inte gör Hollywood filmer. Även ifall denna inte kommer vara en av hans mest ihågkomna verk, så märker man av hans stämpel under filmens gång. Jag gillar att den vågar så mycket som den gör, tar upp de sakerna den gör. Men ibland kan det blir för mycket för filmens eget bästa. Kanske inte en av dem jag ser om i första hand av Verhoevens filmer, men ett bra tillägg i hans CV utan tvekan.
