Synopsis
En rookiesnut och en polisveteran ger sig ut på jakt efter en synnerligen hänsynslös kvinnomördare med handfetisch i kolsvarta "Limbo". Fotot, karaktärerna och staden upplöses i en värld som förlorat all mänsklighet. Detta i en filmisk form där gränsen mellan exploitation och stiliserad pulp inte går att skönja. Titeln vittnar om en dualitet som genomsyrar hela det mörka dramat där rå Hong Kong-action möter stram noir. En psykologisk katt-och-råtta-lek med skarpa svartvita bildutsnitt som ramar in den andlösa spänningen."Visuellt slående i miljöerna och fotot"
"Limbo" är en Hong Kong film som följer den klassiska actionfilms mallen där två udda poliser ska lösa ett mord. Men det är något när länder i Asien tar sig an denna genre och det har nästan blivit att jag vänder mig till Japan, Sydkorea eller Kina när det kommer till denna genre. Anledningen är att de alltid lyckas filma de på ett unikt sätt, de berättas på ett speciellt sätt, de vågar vara brutala och våldsamma och oftast ligger undertoner av större budskap i filmerna. Man djup går mer i vad som gör att en människa blir ett sådant odjur och mördar.
"Limbo" kommer inte bli någon av de klassiska filmerna i denna genren. Detta då den inte är lika minnesvärd som säg "Chaser" eller mästerverket "I Saw the Devil". Emellanåt är fokuset lite överallt i filmen, ibland hoppar man fram och tillbaka i tiden i en redan flashback. Där är en sidohandling med en kvinna som har ett förflutet med polismannen i huvudrollen då hon dödade hans fru. Det är många bollar i luften helt enkelt och ibland kan det känns lite svårt att hänga med, eller känna att vissa saker hade kunnat klippas bort.
Vad filmen lyckas med dock är stilen den har. Allting är svartvit foto och film-noir inspirerat. Vi spenderar majoriteten av filmen i slumområden där det konstant är sopor och regnar. Det är nästan som ett eget land och det skapar denna labyrint nästan som man rör sig i. Detta om något är det jag kommer minnas från filmen mest.
Den är också brutal. Men är man van att se asiatiska våldsamma filmer så gör den inget nytt på den fronten och jag har sett värre. Men jag uppskattar att den inte vågar bli klen och göra allting sockersött.
Yase Liu som spelar kvinnan i filmen som mördade polismannens fru går också igenom mycket skit i filmen. Jag tyckte verkligen synd om henne så som hon slängs höger och vänster, sedan händer ännu värre saker mot slutet av filmen. Här får man verkligen fram sympati och tycker bara synd om henne hela filmens gång.
Det är inte den bästa i sin genre och där är bättre asiatiska filmer som följer samma spår där ute. Men för den inbitna personen som älskar dessa filmerna kan den tillfredsställa för stunden. Om inget annat är den visuellt snygg och det kommer stanna kvar ett tag framöver.
