Synopsis
40 åriga Clara tros ha en speciell kontakt med Gud. Hon är ett ”helgon” i en by i behov av hopp, medan hon själv finner sin tröst i naturen. Medan mamman gör allt hon kan för att hålla tillbaka Claras utveckling som kvinna, lyckas hon inte kväva hennes sexuella lust. När en ung man dyker upp i familjens liv väcks en stark åtrå hos Clara som leder henne ut på outforskad mark där hon överskrider både fysiska och övernaturliga gränser."Här finns potential men det är väldigt tråkigt utfört"
"Clara Sola" är en Costa Rica film men är en samproduktion tillsammans med Sverige. Därför var det en av de tre utvalda till Oscarsgalan av Sverige tillsammans med "Utvandrarna" och "Tigrar" som också blev Sveriges bidrag. Den är regisserad av Nathalie Álvarez Mesén som verkar ny till branchen då detta är hennes första långfilm. Hon skrev manuset tillsammans med Maria Camila Arias som också skrev "Pájaros de verano" som visades på Stockholms filmfestival 2018.
Detta är inte en film för mig. Det är väldigt långsamt, handlingen är där men driftar rundor för tok för mycket. Med andra ord det var ganska tråkigt. Jag var smått intresserad av den då den ändå fått buzz omkring festivalerna och var ett av Sveriges utdrag till Oscarsgalan. Men det gick bara inte hem hos mig. Det är väldigt fint foto i den och jag tycker som regidebut har jag sett värre filmer från Hollywood.
Den hintar på att Clara kanske har någon form av kraft, men aldrig något som direkt lyfts fram eller klargörs. När hon blir förbannad inträffar ett jordskalv men vi vet inte om det är hon som orsakar det eller det är en slump. Jag hade inte haft något emot om filmen blev lite som säg "Carrie" mot slutet då där är lite hintar av den filmen genom hela. Att det är en skräckfilm i förklädnad, men inget sådant kreativt eller intressant egentligen inträffar.
Helt enkelt ingen film för mig, men jag klankar inte på den som älskar den.
