Synopsis
Mer än ett år efter händelserna i Venom kämpar den undersökande journalisten Eddie Brock med att anpassa sig till livet som värd för den främmande symbioten Venom, vilket ger honom övermänskliga förmågor. Brock försöker återupprätta sin karriär genom att intervjua seriemördaren Cletus Kasady, som blir värd för symbioten Carnage och flyr från fängelse efter en misslyckad avrättning."En svag förbättring från första filmen"
"Venom: Let There Be Carnage" är uppföljaren till "Venom" från 2018. Jag var inte jättetaggad på denna uppföljaren då jag inte var ett fan av första filmen. Faktum är så var jag på gränsen att verkligen hata den. Där är några få positiva saker med den, men inget jag har tittat på igen sedan den kom. Denna uppföljaren lider lite av samma problem, men den lyckas vara lite mer underhållande så för mig är detta en uppföljare jag föredrar över ettan. Men det ska understrykas att det inte säger jättemycket om filmen som helhet.
En aspekt jag gillar mer med denna är att Venom och Eddie är lite som ett udda par och det blir en buddy-cop film av det hela mellan de två. Jag tycker kemin och samspelet Tom Hardy får fram mellan honom och sin datagjorda figur känns bättre denna gången. Han har blivit mer värm i kläderna. Han är heller inte lika överdriven i sitt skådespel, ingen hummerscen i restaurangen från första filmen här inte. Att Venom nu dock är en hjälte är jag inte jätte stort fan av. Jag vet om att i Spider-Man serietidningarna att han ibland är en anti-hero. Men han är också en huvudskurk och det känns som det skeppet är seglat sedan länge. Beroende dock på vad de gör härnäst med tanke på post-credit scenen i filmen.
Vi har också en skurk i form av Carnage, huvudskurken som alla velat se på bio länge. Mitt personliga val för rollen har alltid varit Jim Carrey i alla år. Men jag tyckte Woody Harrelson gjorde ett helt okej jobb i rollen. Det påminde lite om "Natural Born Killers" ibland mellan hans karaktär och Naomie Harris.
Sedan hjälper det jättemycket att fighten i slutet kan man se vad som händer i jämförelse med ettan där jag inte såg ett skvatt. Carnage är röd, kyrkan de fightas i har färger och därför kan man se vad som händer. Ett jättestort steg i rätt riktning vad gäller effekter. Kanske hjälper det att Andy Serkis som har en bakgrund inom motion-capture vet hur sådant här fungerar. Han är ett bra val som ersätter Ruben Fleischer.
Men där första filmen påminner om en 90-tals superhjältefilm med alla dess klichéer, så är detta en sann uppföljare från tidigt 2000-tal med alla dess klichéer. Eddie och Anne är inte ihop, Eddie och Venom bråkar och delar på sig, allting är större men berättandet är något mer klumpigare. Filmen har en kort speltid för en superhjältefilm på bara 97 minuter. Så den går igenom allting i snabb hastighet och man hinner inte med så mycket lugna stunder, karaktärsutveckling. Detta är full fart första minut fram till eftertexterna.
Om man älskar första filmen så kommer man gilla denna. Vi får mer samspel mellan Eddie och Venom och vid det här laget tror jag det är vad publiken vill ha. Det var mycket skratt och applåder vid visningen jag var på, så jag tror majoriteten som ser den kommer gilla den. Däremot om man avskyr ettan kommer inte detta vinna en över. Även ifall jag hade mer kul med denna, så har den också liknande problem jag hade med ettan, bara lite bättre gjorda.
