Synopsis
Jacob Singer, en man som lever i en mardröm. Efter att ha blivit sårad i Vietnam är han hemma i New York. Han slits mellan minnena om sin bortgångne son och hemska krigsdemoner, och gradvis mister Jacob greppet om verkligheten. Hans vackra flickvän skapar bara mer förvirring när hon drar in honom i ett nät av sexuella intriger. Till slut visar det sig att hans vän Louis är den ende Jacob verkligen kan lita på."Jacob's Ladder" är en annorlunda skräckfilm. Faktum är så är det gränsfall på att ha den inom skräckgenren. Men samtidigt är det nog den mognaste och läskigaste filmen av de alla i årets skräckmånad. För den tar upp det ämnet som vi alla människor är mest rädda för, döden. För att inte säga för mycket och spoila filmen, så är det en film som tar upp en ganska intressant teori och likadant är handlingen något som sticker ut. Den visar det Jacob går igenom på ett unikt sätt, även om det ibland kan bli lite förvirrande.
Det är inte en film man ser mitt i natten, då det krävs en del tänkande från tittaren. Det är också den typen av film där en omtitt krävs och jag lär nog ge filmen en omtitt i en framtid. Men i nuläget så är där saker jag fortfarande är ovetandes om, men som sagt det är spoilers på hela filmen. Men i enkla drag är det om livet och döden och det som är mittemellan.
Tim Robbins spelar huvudrollen Jacob och enligt mig är detta en av hans bästa insatser. All ära till "The Shawshank Redemption" (som också är en bättre film). Men här får han verkligen skina och vi får verkligen en inblick i Jacobs minne, något som aldrig är lätt att porträtta i film. Men här gör Tim Robbins det så naturligt och bra. När Jacob känner sig förvirrad så känner sig tittaren förvirrad och han blir lite som tittaren själv under filmens gång.
En intressant notis är att filmen var en stor inspiration till "Silent Hill" spelen också.
Helt klart en av de mer minnesvärda och de filmer som kommer stanna kvar vid mig, denna skräckmånaden. Även om det inte är en massa gore, mördare eller demoner i den. Så är där ändå en viss sak som gör den till skräck, något jag inte riktigt kan gå in på. Men den är också betydligt mer läskigare än majoriteten av skräckfilmer som görs, just för att den tar upp ämnen och saker som man kan relatera till och som är läskiga i verkliga livet. Även om jag var förvirrad emellanåt och behöver en omtitt, så snappa jag upp det mesta.
