Synopsis
När den väldige, mystiske Gröne riddaren konfronterar riddarna kring det runda bordet är det kung Arthurs modige och våghalsige systerson Sir Gawain som antar hans utmaning. Ett år senare ska de båda drabba samman igen. På väg till den ödesdigra återföreningen kämpar Gawain mot vålnader, jättar och tjuvar, och möter en hemlighetsfull skön lady. Han kommer till insikt om att det han egentligen slåss för är sin heder och sitt värde i familjens ögon."En gammeldags historia som berättas på ett nytt, väldigt snyggt och effektivt vis"
David Lowery är en regissör jag ännu inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Han har gjort en av de få bra Disney live-action remakes med "Pete's Dragon" och "The Old Man & the Gun" var en av mina favoriter det året den kom ut. Men jag avskyr "A Ghost Story" som inte alls är för mig. Med "The Green Knight" ger han en mix av att blanda lite av de artsy, men ändå vidhåller en känsla av att kunna sälja in filmen till en lite bredare mainstream publik. Efter att ha sett denna filmen är jag ännu mer säker på att David Lowery är en modern David Lynch.
Filmen är baserad på en känd berättelse vid namn " Sir Gawain and the Green Knight". Berättelsen har rötter till King Arthur berättelsen, då Gawain är en av riddarna i hans hov samt Arthurs systerson. Men detta är inte något som filmen går in i. Den nämner inte ens Arthur en enda gång och för mig är det till filmens styrka. Den väljer att verkligen göra sin egna story av allting och all cred till David Lowery och A24 som har finansierat och satsat på hans vision. Även ifall jag kanske inte älskade filmen och fann några scener vara smått artsy för sitt eget bästa och att jag ej förstod allting. Så är jag imponerad av det jag precis sett.
Det är den typen av film som direkt efter man sett den, vet exakt att det är en speciell film man sett. Kostymerna, scenografin, produktionsdesignen är toppen rakt igenom. Kamerarörelserna har en indie känsla till sig, men filmen ligger alltid där på gränsen om att bli en artsy indiefilm.
Dev Patel har nog inte gjort en enda dålig insats i hans karriär. I alla fall inte vad jag sett från honom. Men för mig var det Ralph Ineson som titelkaraktären som stal showen. Han är inte med mycket, men effekterna på honom och hans mörka röst gav mig seriöst gåshud. Detta är en karaktär jag sent kommer glömma på film. Och filmen överlag bara fick mig att få nostalgikickar till 80-talets medeltidsfilmer som också hade fantasy element i sig.
Ingen perfekt film, då där som sagt är ett part artsy scener som blev lite för konstiga i min egna smak. Men det går inte förneka att vad jag precis sett är något unikt och som sticker ut bland dagens filmer. Det är en gammeldags historia som berättas på ett nytt väldigt snyggt och effektivt vis
