Synopsis
År 1994, i efterdyningarna av en brutal tragedi i Shadyside, Ohio, upptäcker en grupp tonåringar att en serie skrämmande händelser som har plågat deras stad under många år kanske inte är slumpmässiga och att de kan bli nästa offer. Del 1 i trilogin baserad på R.L. Stines bokserie."En bra start på denna trilogi"
"Fear Street Part One: 1994" är som ni säkert gissat ut, en film i en serie närmare bestämt en trilogi. Där tre filmer kommer släppas veckovis på Netflix. Alla hör samman och är mer eller mindre en slasher serie, fast med en twist. Istället för den klassiska setupen har vi istället häxkraft som ligger bakom det och man använder sig mer av övernaturliga krafter. Så det är lite av en Frankensteins monster skapelse i att man har mixat med många subgenre inom skräckgenren. Vi har slasher, övernaturliga samtidigt som den är modern men har ett nostalgiskt öga då den utspelar sig på 90-talet och filmerna framöver kommer utspela sig ännu längre bak i tiden.
Det blir svårt att ge en komplett recension på filmen, då jag känner och det märker man när man ser den. Att alla tre filmerna hör samman och hänger ihop. Så det är lite som att jag läst en tredjedel av en bok för att sedan recensera den. Men samtidigt så tror jag också man kan njuta av denna på egna ben, även ifall storyn inte är komplett.
Med simpla ord så gillade jag detta inledningsvis. Jag uppskattar nostalgin, det märks att regissören Leigh Janiak som även var med på story fronten i manuset är uppvuxen med slasher filmer. Det ska också nämnas att filmen är baserad på bokserien skriven av R.L. Stine. Tyvärr är jag inte uppvuxen med hans böcker, tror det var mer en grej i USA. Men man kanske kan förvänta sig att folk då jämför lite med "Goosebumps" filmerna som kom för några år sedan, även ifall det är två helt olika serier samt de riktar sig åt olika målgrupper.
Ibland kunde filmen halta lite i tempot. Främst under mitten så tyckte jag att den sakta ner lite. Med dessa filmerna vill jag hellre ha ett högt tempo och lite mer tajtare klippning för att hålla spänningen och underhållningen igång mer. För man ser inte dessa typer av filmer för karaktärernas skull, även ifall det hjälper att vi bryr oss om dem. Men det är aldrig fokus nummer ett. Jag hade även eventuellt önskat lite mer slasher och mindre övernaturliga expositions dialoger.
Men den allra största saken jag hatar med filmen är dess användning av dataeffekter. Nästan alla gore effekter som involverar blod är datagjort. Om man nu har som fokus att ha en nostalgisk film som gör homage och hyllar de filmer som gjordes på 90-talet bland slasher genren eller 80 och 70-talet så ska man också ha praktiska effekter. Eller rättare sagt alla filmer som har med gore att göra ska ha praktiska effekter och inget datagjort som ser förbaskat fult och dåligt ut. Det borde vara kriminellt att göra så i en film som framförallt hyllar de gamla filmerna.
Utöver det dock så fann jag nöje i filmen och jag tyckte ändå den höll mig intresserad under dess speltid. Jag fick mersmak på de andra två filmerna som kommer komma ut och när tredje delen har släppts så kommer jag även göra en full summering på filmerna överlag och hur de funkar tillsammans och som en komplett story.
