Synopsis
En ödeläggande kraft är på väg rätt emot dig. Twister drabbar allt och alla som kommer i dess väg. I detta spännande äventyr fyllt med svindlande specialeffekter förbereder sig tornadoexperten Jo Harding med sitt team på att placera ett mätinstrument i en tornados centrum. En handling som är förenad med livsfara främst för att en tornado är omöjlig att förutse. Till sin hjälp får hon exmaken Bill. Men de är inte ensamma. Ett konkurrerande team är dem hela tiden i hälarna. Då slår naturens krafter obevekligt till. Deras väg korsas av en tornado vars dödsbringande krafter inte stoppar för något.Med all mening om "Twister" hade släppts idag, hade jag utan tvekan hatat på den. En smörig blockbuster sommarfilm utan karaktärer med en massa CGI effekter. Visst när den kom ut var det exakt en sådan film, men det är någonting att blicka tillbaka till 90-talet och plöja igenom deras action/äventyrsfilmer. En sak jag gjort nu under pandemin är att gå tillbaka till dessa och fått en kick av det. Det är förbaskat underhållande och det är någonting som bara fångar 90-talet och detta är ännu ett exempel på en sådan film.
Så fort man klickar på Play knappen vet man på ett ungefär vad som kommer hända i filmen. Ett par som ska skiljas som eventuellt hittar tillbaka till varandra under filmens gång, en uppfinning som aldrig testat förr men som kan ändra på saker och ting hur man ser på tornados, en ond person som bara är där för att tjäna pengar och en huvudperson med ett traumatiskt förflutet som har med tornados att göra. Det är mer eller mindre till punkt och prickar en bingo av klyschor.
Men på något hörn, lyckas ändå "Twister" hålla mig engagerad, spänd och mest av allt underhållen under hela dess speltid. Kanske är det regin, klippningen, musiken, skådespelarna eller en mix av allting. Men det bara gick hem hos mig och jag tror det beror en del på den där 90-tals nostalgi faktorn jag pratade om som tillför mycket.
Detta var den första riktiga stora Hollywood filmen som Bill Paxton fick äran att spela huvudrollen i. Tidigare hade han bara haft biroller och ansetts mer som en "karaktärs skådespelare". Något han också fortsatte med senare i hans karriär. Det var en tid kort efter att "Twister" hade kommit ut, då han spelade huvudrollen i ett par filmer. Jag har alltid gillat Bill Paxton och att se filmen på hans födelsedag kändes lite extra.
När han tragiskt gick bort i 2017 gjorde Spotter Network en hyllning i hans ära. Man koreograferade 200 stormjagare för att stava ut "BP" med sina GPS-spårare på en radarskärm för att hedra honom. Denna typ av hyllning hade bara gjorts fem gånger tidigare men detta var första gången det gjordes för någon som inte var en stormjagare.
Musiken är också en som hållit med tiden. Minns ni när filmer brukade ha minnesvärda soundtracks? Det är väldigt längesedan jag kommer på en modern film där jag fortfarande minns soundtracket ifrån den, även de som vunnit Oscar statyetter för bästa musik har jag i efterhand haft svårt att minnas. Men musiken här, är inte bara minnesvärd. Den är väldigt John Williams inspirerad och påminner om något man hade hört i en Steven Spielberg film (som också är en exekutiv producent på filmen).
Effekterna varierar idag dock. Där finns fortfarande en del imponerande scener, som en lastbil som släpps från himlen och exploderar i marken. Samt när man ser vissa tornados på långt håll känns det som att det är en riktig tornado framför kameran. Dock är finns det vissa saker som den flygande kon eller andra material som tornadon har släpat med sig som inte riktigt håller och är tydlig 90-tals dataeffekter. Men sen kan man ha scener där en hel by har förstörts och det är på riktigt, eller när bilen kör igenom huset i klimaxen. Saker som imponerar än idag. Så det är lite som att filmen räddar upp sig själv efteråt.
Jag hade önskat att Jami Gertz som spelar Bill Paxtons nya flickvän inte hade blivit slängd åt sidan som hon blev mot tredje akten. Uppenbart vet man som tittare redan att Bill Paxton kommer bli tillsammans med sin fru igen Helen Hunt. Dock tycker jag att kemin nästan är bättre mellan Bill Paxton och Jami Gertz att jag hellre hade velat se dem bli ihop. Jami Gertz är aldrig ond vid någon benämning, snarare tvärtom tycker jag synd om henne när hon verkligen vet att Bill Paxton fortfarande har känslor för Helen Hunt.
Cary Elwes är tyvärr det absolut sämsta med filmen. Han har kanske 10 minuter totalt (om ens det) speltid och är den typiska onda. Men anledningen är så vag att det blir skrattretande. Han målas upp som skurk enbart för att han fick sponsorer och tjänar mer pengar än vad Bill Paxton gör. Allt detta får vi reda på i en ganska uppenbar expositions dialog. Filmen hade lika gärna kunnat strunta i karaktären för den är poänglös för filmen och ännu mer tråkigt blir det att se Cary Elwes spela en sådan roll. Han gör det bästa med det, men det är verkligen en karaktär som bara hade kunnat strykas helt.
"Twister" är definitivt en tidskapsel till 90-talet och det kan ses som både negativt och positivt. Men där är en underhållning med filmen jag hade och jag kan inte sätta fingret på det, men det bara är något med dessa 90-tals action/äventyrsfilmer som jag har fastnat för på sistone. Tempot är nonstop underhållning och fartfyllt och en del effekter håller än idag, medan andra inte gör det. Bill Paxton i högform. Det är helt klart en film med sina brister, men jag finner en viss charm med hela filmen. En charm som jag anser många filmer idag saknar.
