Synopsis
Efter att ha tröttnat på den sexistiska och osunda miljön i skolan hämtar en blyg 16-åring inspiration från sin mammas rebelliska förflutna och börjar ge ut en anonym fanzine som startar en ungdomsrevolution."Vissa orealistiska scenarion som jag har svårt att acceptera"
"Moxie" är regisserad av Amy Poehler och baserad på en bok vid samma namn skriven av Jennifer Mathieu. Filmen är lite som "Black Christmas" skräckfilmen som kom ut 2019, fast bättre hanterad med det den vill ta upp. Den är inte lika mycket "in your face" med sitt feministiska budskap som den filmen var, även ifall vissa saker i denna filmen känns smått ologiska eller bara allmänt är så för att filmen ska kunna hända, eller för att krydda på det extra.
Till en början tycker jag Amy Poehler gör ett bättre jobb här i registolen än med hennes förra "Wine Country" som bara var allmänt tråkig och hade noll charm eller stil. Här får hon till det bättre, med att regissera tonåringar som gör dugligt ifrån sig skådespelarmässigt samt bygga upp en duglig känsla för high-school miljö och göra en måttligt underhållande film inom genren.
Det som gör att jag kan känna lite ologiskt med hela filmen är hur de vuxna lärarna hanterar vissa situationer i filmen, varpå deras reaktioner inte känns realistiska alls. Jag tror knappast en rektor hade skuffat undan och inte brytt sig om en lista på alla eleverna i skolan publiceras om vad dem är bäst på, så som sex, tönt, pryd, etc. Jag förstår dem inte får eller kan bry sig, för om de hade gjort det hade filmen inte ens varit en timme lång. Men när filmen går så extremt med vissa saker som en del karaktärer gör i filmen, känns det onaturligt att lärarna beter sig så som de gör.
Det känns som att ju mer in i filmen man kommer desto övertydligare blir filmen med sitt budskap. Men den går aldrig över gränsen så som "Black Christmas" gjorde då detta är en betydligt bättre och mer välgjord film.
I sin helhet är "Moxie" perfekt duglig och passar perfekt på Netflix. Där är ett par bra saker med filmen, som att skapa en bra high-school känsla, humorn kan ibland vara rolig och jag hatade inte någon av karaktärerna (eller ja filmen gör det svårt att inte hata Patrick Schwarzeneggers karaktär). Men i vissa avseende blir det lite för övertydligt med budskapet, samt hur orealistiskt lärarna hanterar många av situationerna. Men jag är glad att jag såg filmen, men också att Amy Poehler utvecklas allt mer som regissör. Jag ser gärna henne regissera mer filmer.
