Synopsis
Ruben och Lou lever tillsammans och spelar också i samma band. Deras musik är intensiv, högljudd och passionerad. Under en spelning känner Ruben plötsligt ett smärtsamt ringande i öronen som snabbt övergår i sämre hörsel och nästan dövhet. Rädslan och desperationen över det nya tillståndet väcker även hans gamla heroinsug till liv. Skakad och rädd söker sig Ruben till ett behandlingshem för döva missbrukare. Omgiven av tystnad och ett ekande minne av sitt gamla liv måste han nu konfrontera sig själv på ett större allvar än han någonsin gjort förut. Vad innebär detta för hans framtida liv."En av årets mest gripande filmer"
"Sound of Metal" är regisserad av Darius Marder och skriven av honom tillsammans med Abraham Marder. Även Derek Cianfrance är med på ett hörn som får cred för story samt är exekutiv producent på filmen. Alla hyllningar som filmen redan fått är helt rätt i min mening. Detta är en av årets starkaste och bästa filmer.
Filmen lyckas porträtta Rubens hörselskada perfekt. Genom att vi själva får ta del av vad han hör och går igenom. Ljudet på filmen är exemplariskt och är en av huvudanledningarna till att man bör se filmen inte bara på bio, men med bästa möjliga ljudsystem som bara går att få tag på. Det går inte att understryka hur viktigt ljudet är i denna filmen.
Så som jag förstått det så är alla hörselskadade på hemmet och skolan där Ruben befinner sig, hörselskadade på riktigt. Vilket ger en mer övertygande och realistisk känsla till allting. Paul Raci som däremot inte är döv på riktigt, men hade döva föräldrar har en fot i den döva kommunen i att han kan teckenspråk och dyker ofta upp i sammanhang för barn med döva föräldrar. Hans roll som Joe (personen som är chef över ställer där Ruben befinner sig) är en av årets starkaste och har börjat bubbla om en Oscars kandidat för bästa manliga biroll.
Men i centrum av allting är Ruben och Lous kärleksdilemma och hur Rubens hörselskada reflekterar på deras förhållande. Både Riz Ahmed och Olivia Cooke levererar nog i mina ögon deras bästa insatser i hela deras karriär. Framförallt så känns deras karaktärer väldigt levande och ibland får man dokumentärkänsla. Jag kände för dessa två under hela filmens gång och även när Lou inte är framför kameran. Påminns man att allt det Ruben går igenom är för henne, deras förhållande i första taget och drömmarna de har tillsammans.
Men vad som gör att filmen ger den där perfekta punschen och blir så minnesvärd, är för de sista 30 minuterna. Allt annat innan dess är fantastiskt det med. Men det är de sista 30 minuterna som lämnar störst intryck på mig och jag kommer sent glömma de allra sista 2 minuterna av hela filmen. För mig inte bara det perfekta slutet på filmen, men troligtvis det bästa slutet till en film från 2020.
Överlag är "Sound of Metal" välförtjänt alla de hyllningarna den har fått. Vi får fantastiska insatser från alla skådespelarna. Men filmen blir aldrig för överdramatisk eller melankolisk om att det är synd om döva, eller att hög dramatisk musik spelas när Ruben känner sig nere. Filmen vet exakt hur den ska använda sin musik, men framförallt sitt ljud och även få höra det Ruben hör. Allting med filmen är nästintill perfekt.
