Synopsis
Vi befinner oss i det av engelsmännen brutalt ockuperade Irland. Robyn kommer dit med sin pappa Bill som där han är på uppdrag att utrota vargarna som härjar i skogen och hotar staden. Mebh lever i skogen, uppfostrad av vargarna. Robyn trotsar pappas stränga order att hålla sig hemma och tillbringar mer och mer tid i skogen. En helt ny värld öppnar sig och får henne att förstå att det är inte vargarna som är de hotfulla."Fantastisk på alla möjliga sätt"
"Wolfwalkers" kommer ifrån skaparna till "The Secret of Kells" och "Song of the Sea". Om ni har sett någon av de filmerna kommer ni känna igen den animerade/tecknade stilen som filmen har. Jag har själv inte hunnit set "The Secret of Kells" ännu. Däremot har jag sett "Song of the Sea" och minns det som en av de bättre ifrån 2014. Jag kan bara säga att dem har lyckats igen för "Wolfwalkers" kan mycket väl vara 2020års bästa film hittills.
Detta är en fantastisk historia från början till slut. Den påminner om något som Hayao Miyazaki hade kunnat komma på och använt i en av sina filmer. Alla element kommer till sin rätta och det är något personer i alla åldrar kan gilla. Fantasy elementen och placering i 1650-talets Irland, bara gör filmen mer till en "legend". Den typen av historier man brukar höra om en legend för länge länge sedan. Filmen lyckas verkligen fånga den känslan utan att komma av sig som klyschig.
Den tecknade stilen älskar jag. Kan inte prisa filmen tillräckligt för sin animation. Detta är något jag saknar i långfilmer idag som är animerade. Den tecknade 2D animationen som nästan har dött ut. Det är bara en annan typ av konstform att uttrycka berättelsen i. Vissa europeiska filmer fattar fortfarande detta, men tyvärr är det inte så längre borta i Hollywood. Precis som i deras tidigare filmer har denna en viss stil till sig i det tecknade. Men något som tillfört 100% till berättandet för varje scen och känsla som inträffar framför ens ögon.
Röstskådespelet är också perfekt för alla karaktärerna. Detta är något man kanske inte pratar jättemycket om i animerade filmer. Men här gör det så mycket, med tanke på hur mycket känslor som uttrycks och kommer ifrån karaktärerna. Honor Kneafsey och Eva Whittaker som gör respektive röster till huvudpersonerna gör några av de bästa barnröst skådespelet jag sett i en animerad film och deras kemi märks av så tydligt. Jag vet inte om de befann sig i samma speakerbås eller inte, men det kändes verkligen som att de kom till liv när de pratade och agerade gentemot varandra.
Filmen kan kännas bekant. Om inget annat kan jag se folk jämföra den med till exempel "Princess Mononoke". Den klassiska "naturen vs. människan", som vi sett tusentals gånger förr. Och det stämmer att filmen har den stämpeln och känslan till sig. Men allting handlar om utförande som jag skrivit om förr och denna filmen gör precis allting rätt i sitt utförande. Precis som "How To Train Your Dragon" som har något vi sett förr, men använder den berättelsen till sin fördel och tillför. Samma sak kan bli applicerad här i att allting är en tidlös berättelse. Om människans okunskap och ovetande.
I sin helhet älskade jag verkligen denna filmen. Jag älskade animationen, jag älskade karaktärerna och deras motiv till varför de gör som de gör. Jag älskade historien och jag älskar att vi har en barnfilm som inte tilltalar barnen med en massa kiss och bajsskämt. Utan en barnfilm som en vanlig person i 20+ åldern kan se själv och älska varje minut också. Även ifall det kanske inte säger så mycket med tanke på hur filmåret 2020 har varit, med att det är en av årets bästa. Men även under ett vanligt filmår hade detta rankats som en av årets bästa utan tvekan!