Synopsis
En uppdiktad historia om Edgar Allan Poes sista dagar i livet, då han är på jakt efter en seriemördare, vars mord speglar hans egna skrivna historier. Polisen Emmett Fields gör en skrämmande upptäckt när en mor och en dotter hittas brutalt mördade i 1800-talets Baltimore, brottet är en kopia av ett påhittat mord beskrivet i den lokala tidningen och del av en samling noveller av Edgar Allan Poe. Poe, som kämpar för att bli en riktig författare, blir utfrågad av polisen då ännu ett hemskt mord utförs. Även detta mord är inspirerat av en av Poes historier. Med vetskapen att det är en seriemördare i staden som använder Poes noveller som inspiration för sina hemska mord så tar Fields hjälp av Poe för att stoppa morden. Men när det verkar som någon som står Poe nära kan bli mördarens nästa offer försöker han själv lösa fallet innan det är för sent.Idén till "The Raven" är inte helt fy skam. En mördare inspirerad av Edgar Allan Poe's historier där morden har anknytningar till berättelserna. För att kunna lösa morden tar polisen in den riktiga Edgar Allan Poe (spelad av John Cusack) som hjälper polisen att hitta mördaren då ingen kan Poe bättre än Poe själv. Under filmens gång är där uppenbara referenser till hans verk, men även saker tagna från verkliga livet. Det ska dock understrykas att allt i filmen ändå är fiktion och inget av det hände på riktigt.
Därför är det väldigt frustrerande att filmen blev som den blev. Jag avskyr inte den som många andra gör. Men det känns som att dess potential går förlorat hallväggs in i filmen. Det som händer är att Poe's flickvän blir kidnappad och blir levande begravd. Detta blir huvudmotivet till varför Poe vill hitta mördaren. Det är inte bara klyschigt, men också ganska tafatt och tråkigt. Det känns lite som två olika filmer händer, ena minuten är det blod och våldsamt. Medan andra är det allt för kärlekens skull.
John Cusack som Edgar Allan Poe är fel casting. Han överspelar till max och ibland fick jag skrattanfall över hans överspel. Effekterna är också en produkt av sin tid. Enda sedan Avatar kom ut, så skulle alla stora bolag ha dessa CGI effekter i filmen. Vare sig det är blodet, vapen eller en nyckel som går igenom ett nyckelhål. Det gör att dessa typer av filmer åldras sämre. Som tur är har bolagen lärt sig och på senare år har vi fått filmer som balanserar det praktiska med dataeffekterna.
Jag skrattade också när eftertexterna började som kändes tagit från någon James Bond film. Som att jag precis hade sett introt och nu började den faktiska filmen, 110 minuter senare.
Några få positiva saker med filmen är den gotiska stämningen. Dimman, kyrkogårdar, de mörka tunnlarna. Där finns ändå något där, det känns som att man har velat återskapa Poe känslan. Och som jag skrev tidigare, idén till filmen är inte fy skam. Det är utförandet som fallerar tyvärr.
Jag vet inte om detta är en rekommendation. Det kan mycket väl vara den första filmen denna månaden där jag inte riktigt ser vem som skulle uppskatta den. Om man är en riktigt die-hard fan av Edgar Allan Poe möjligtvis, men det känns som man redan har sett denna filmen då. Det är synd, men det känns som filmen är en produkt av sin tid när den kom ut (och det är inte så länge sedan). Det enda som fattades var att filmen släpptes i 3D också för ingen anledning.